Någon gång under sommaren snubblade jag i ett försök att hålla koll på de norska discoskäggens förehavanden på Prins Thomas mix av This Sweet Love och den letade sig snabbt upp till toppen av den personliga spellistan. Lovade då att lägga namnet James Yuill på minnet men av någon anledning glömdes han bort någonstans på […][...]

Jag måste erkänna att jag, baserat på ytliga intryck, väntat mig något helt annat av Isabel Guzmans ep. Det Sin City-inspirerade konvolutet förmedlar också mer tyngd, större pondus, något snärtigare. Rent estetiskt för Isabel tankarna till Goldfrapp anno Strict Machine. Men det är väl bara att lära sig att allt inte är electro som blänker. […][...]

De första bokningarna till årets upplaga av Sónar är nu ute i solljuset. Utöver M.I.A. och ett återförenat Yazoo kommer bland annat Goldfrapp, Ben Watt, Roisin Murphy, Camille och Kalabrese att dyka upp. Som vanligt innebär Sónar också showcases, där Ninja Tune & Counter Records samt Osaka Invasion (DJ Scotch Egg!) är bland de hittills […][...]

Det är skönt med artister som inte väljer den enkla utvägen. För det hade antagligen varit väldigt lätt för Goldfrapp att bygga vidare på framgångreceptet från Supernature och leverera en uppföljare i samma anda. Men precis som de gjorde efter debuten Felt Mountain gör de återigen halt, helt om och väljer en totalt ny riktning. […][...]

The Feeling I Thought it Was Over Island Records/Universal Singel. Glad och poppig sak. Ska påminna om Supertramp och ELO. Jag tycker det låter som en glättig singel av en ung Bowie. Officiell sajt Kathleen Edwards Asking for Flowers Decca Rounde/Universal Singer/songwriter och givetvis från Kanada. Officiell sajt The Mountain Goats Heretic Pride 4AD/Playground Vemodig […][...]

Årets roligaste skivköp landade i form av en rosa kartongask, stor som en sjutumssingel. På omslaget bara fem ord skrivna med bröllopsinbjudningsvänlig stil: ”Roisin Murphy”. ”Let Me Know”. Inuti fanns två versioner av cd-singeln och en bildsingel på absurt tjock vinyl. En förpackning som dessutom innehöll en av årets trevligaste låtar i lite olika versioner. […][...]

Khan? Det kan ju inte vara samme Khan. Den småhemlige Can Oral som dök upp på Hanin Elias‘ No Games No Fun (ursprunglig referens). Khan som är halva Captain Comatose. Khan som släppt skivor sen tidigt nittiotal och utöver det producerat, remixat och skrivit åt halva universum (senare referenser). Givetvis, samme Khan. Det mesta som […][...]