När jag blev tilldelad I’m from Barcelonas nya album suckade jag för mig själv. Orkar inte med lycklig flermannabandspop om glättiga ämnen som frimärken och annat. Inte för att jag någonsin tyckt att bandet är särskilt dåligt, men inte särskilt kul heller. Men jag blev till en början glatt överraskad av Who Killed Harry Houdini? […][...]