Varje år är det likadant. Jag får fler skivor än jag har en rimlig chans att skriva om. Jag försöker lyssna på åtminstone någon låt från det mesta jag får, men ibland stannar det vid en ockulär besiktning. Nu tänkte jag göra slag i saken och rens min hylla från sådant som samlat damm och […][...]

Eva (Eve and the Last Waltz) och Mats (Burek V) har återigen satt sig i den där dammiga och ostädade, men ändå varmt mysiga, betongstudion med sina gitarrer för att spela in fyra nya melodier. Det är så dystert och nordnordamerikanskt gråkalt att man inte kan prata om fi över huvud taget. Den här gången […][...]