Jag möter Jonathan Johansson med skeptiska öron. ”Kristen, pretentiös syntpop” har varit min framhastade slutsats av hur han låter på En hand i himlen, föregångaren till Klagomuren. Lika skeptisk är jag jag när en vän spelar singeln Stockholm på en fest och höjder den till skyarna. ”Årets bästa låt!” utropar han. ”Det är ju bara […][...]