Paul Stanleys kvävda, försiktigt stegrande, woo-oo-ooo-ooo-ooo, de närmast syntetiskt torra trummorna och det där omisskännliga öppna riffet från Mark St. John som vill, men inte får, ge mer. Heaven’s on Fire var låten som en gång för alla tog Kiss tillbaka till toppen efter att ha snubblat på mållinjen ett par gånger eller åkt helt […][...]

Jag hade egentligen lovat mig själv att aldrig lyssna på den här skivan, men när det nu verkar stå klart bortom all tvivel att Paul Stanley planerar att dra varumärket Kiss i smutsen en gång för alla genom att spela in ett nytt album stämplat med loggan jag en gång lärde mig älska kände jag […][...]

Efter en några månader lång odyssé genom Kiss albumhistoria kände vi att det var dags att välja ut de allra bästa låtarna. För att komplettera våra egna val och få en extra hand i urvalet bjöd vi in ytterligare åtta personer. Nicke Andersson (The Hellacopters), Niklas Olsson (ordförande i Kiss Army Sweden), Mikael Nordlander (Musikbyrån), […][...]