I lite över en minut låter ”Fear Yourself” som en raspig 78-varvare med någon bortglömd folksångare från 50-talet spelad på en trattgrammofon med utnött nål. Burkigt och så långt från hi-fidelity det går att komma. Men så dränks inledande ”Now” av en elektronisk ljudvåg och förvandlas med ens till en välljudande, kristallklar och mjuk hyllning […][...]