1. Endast låta min pitbullterrier Rizzla släppa skit. 2. Vara jävligt nöjd över att få en 3a i DN och GP. 3. Köpa vitvaror och få en cykel på köpet. 4. Starta ett skivbolag som heter Redline Records. 5. Passa micken till någon annan. 6. Hänga med mina kompisar från förr till exempel Daddy Boastin. […][...]

Det är inte mycket som finns kvar av det Teddybears som en gång spelade högljudd hardcore i Bad Brains anda. Inte mycket mer än attityden att göra vad som faller dem in utan att bry sig nämnvärt om vad någon annan tycker. Dagens Teddybears är kungarna av spritfest-soundtrack. Snubbarna som ser till att få fart […][...]

Det har gått tio år sedan jag hörde världens sämsta låt. Ett helt decennium. Ibland går tiden fort när man lyssnar på musik. Det var i vilket fall tio år sedan jag vred mig av skratt när Astrid Lindgren frontalkrockade med ”OPP”-sväng och låtsasgangsterattityd. Dessutom framfört på bruten svenska. Jo. ”Snubben” är briljant. Men det […][...]

Jag är nog inte den ende som tvivlat inför den här skivan. Boastins tidigare soloutflykter har inte direkt gjort att jag väntat med spänning och högt ställda förväntningar. Å andra sidan har hans insatser tillsammans med The Latin Kings och Teddybears STHLM visat att han kan lyfta en låt till oanade höjder. Ingen har väl […][...]

Det har gått ett tag sedan sist. Alldeles för länge. Men nu är de tre idiiterna från förorten tillbaka med uppföljaren till ”I skuggan av betongen”. Första smakprovet från den kommande plattan ”Mitt kvarter” visar upp ett TLK som fortsätter på den lugnare, tyngre, mer allvarliga stilen som de hittade fram till på förra plattan. […][...]

Det svänger. Det måste väl vara mitt samlade intryck. Teddybears STHLM har blivit stora. Etta på CD-toppen rör säker dem inte i ryggen, men där ligger de. Sveriges tidigare tyngsta band har blivit lite myspoppare med discopotential. Detta är inte politiskt korrekt musik, men det är bra. Jag kan inte låta bli att tycka det. […][...]