Jag har alltid haft lite svårt för det som klingar för lättsamt och mustigt. Det som känns för folkligt och vuxet på nåt soligt och stadsfestivalaktigt sätt. Och nånstans i mig skavde det lite när jag hörde några få spår av Malmöbandet Björns Vänner innan sommaren förra året. Men i slutet av sommaren 2003 var […][...]