Det blir lätt lite tjatigt. Att jag nästan varenda gång jag skriver om drum’n’bass kommer tillbaka till samma två ord. Hospital Records. Om man sedan väljer att kalla musiken för Liquid Funk eller, som Tony Colman lär ha uttryckt det, ”fast soul music” – ja, eller helt enkelt ”melodiös drum’n’bass” så är det i mångt […][...]

Det fanns två anledningar till att jag snudd på hoppade högt när jag hörde talas om Drop: 1. No Matter What 2. Hospital Records. När jag nyligen listade ett gäng skitbra låtar från 2007, såhär 2009, var det i flera fall bokstavligen talat ett par år sedan jag hörde några av låtarna. I några av […][...]

Säg drum’n'bass och många tänker omgående på mörka, hotfulla, tunga metalliskt mullrande basgångar och frenetiskt smattrande breakbeats. Allt framfört med en robotliknande precision och med i stort sett exakt samma stressade rytm i botten. Dyster, intensiv musik som gjord för att dansa bort sina aggressioner på nedsläckta, svettiga dansgolv. De senaste åren är det just […][...]