När vi skrev september 2011 hade det helt plötsligt gått tio år sedan terrorattentaten i New York och ingen förstod riktigt var åren däremellan hade blivit av. Annars var det mesta som vanligt. Vädret kastade oss mellan hopp och förtvivlan, Grekland fortsatte krisa och världen med dem, Kikki Danielsson fortsatte gråta ut och så kom […][...]