Det första som mötte mig efter tisdagens ankomst var gutturala körer av missnöje. – Var är vårt favoritcamp, vrålade de campingärrade festivalveteranerna medan de med blodiga händer försökte installera sig i det blåsiga, otrevliga Ängland. – Det gamla campet köptes upp av en bonde, svarade en besökare när jag frågade varför det gamla, mysiga campet […][...]