Med förra skivan Lost Souls, kom Doves för två år sedan från i stort sett ingenstans, eller rättare sagt från måttligt framgångsrika house-akten Sub Sub, och levererade ett lika överraskande som briljant album. En enastående debut och överhuvudtaget en av det årets intressantaste skivor. Även om Doves redan där hade ett eget sound kändes det […][...]

Tjinder Singh verkar vara en rätt skön kille. I alla fall om man ska döma honom efter nya albumet med hans band Cornershop. Jag vet ju egentligen ingenting om Tjinder. Har aldrig lyssnat särskilt mycket på Cornershop bortom radiosinglarna. Kanske är det därför jag först blir på så bra humör av ”Handcream for a Generation”. […][...]

Jag har alltid hållit The Charlatans som det bästa av banden som sprang ur Madchesteråren. Trots alla de motgångar som drabbat bandet har de enträget fortsatt, ständigt utforskandes ungefär samma grooviga brittiska popådra. De har alltid fyllt sin musik med en rejäl dos funk och soul. Hela tiden har de gått sin egen väg, med […][...]

Säga vad man vill om brittisk musik. Ibland är den fantastiskt tråkig och floskeltyngd, och ibland är den alldeles… underbar. Huvudanledningen till att jag tackade ja till att recensera den här skivan var att den gode Fredrik som prenumererar på plattorna i den här genren – och som bekant delar ut fler tior än ett […][...]

När the Verve slutgiltigt splittrades i april 1999 satt Richard Ashcroft redan i studio och arbetade med eget material. Nu ligger solo-debuten ”Alone with Everybody” på skivhandlarnas diskar och många kritiker förväntar sig en succé liknande the Verves ”Urban Hymns”, som sålt mer än 7 miljoner ex. Förväntningarna är höga på NME-favoriten Ashcroft, och de […][...]

När jag hör The Charlatans nya börjar jag fundera på varför min introduktion till deras musik var ”Between 10:th and 11:th” – av de flesta ansett som deras svagaste album. Jag gillade ju ”The Only One I Know” från debuten, ”Some Friendly”, så där jättemycket som man nog bara gör ibland. Jag funderar på om […][...]