Det var bara en låt som jag överhuvudtaget var intresserad av att höra under 2009 års Melodifestival. Alcazars, förstås. Ända sedan genombrottet med makalösa Chic-produktionssamplande Crying at the Discotheque har Alcazar sprutat ur sig snygga och välsittande dansgolvsbagateller på löpande band. På bästa Motown-manér har man sett till att proffs finns både framför och bakom […][...]