Av en skiva inspelad i en övergiven kvarn i utkanterna av Manchester är det ganska enkelt att ha förutfattade meningar. Den bör rimligtvis vara dyster, grådaskig och avskalad. LoneLadys debut andas också, fullt riktigt, ekon av idustristadens stora; The Fall, A Certain Ratio och, givetvis, Joy Division. Stundvis, i ett trumkomp här och ett gitarriff […][...]