Pornography kom fram på avvägar, via den monumentala Trilogy-DVD:n inspelad i Berlin 2002. Det tog givetvis något så klyschigt som en trasig relation i tillägg, men så var saken avgjord.

Pornography är inte enkel. Den saknar det tunga, blöta ljud som karaktäriserar dess bägge Dark Trilogy-kamrater Disintegration och Bloodflowers. Den är torr, ekande och dammigt mattsvart. The Cure har aldrig sedan dess heller slagit hårdare. För den som vill göra sig en idé är den inledande textraden på One Hundred Years ”It doesn’t matter if we all die”. Det var ungefär så som Smith, Gallup och Lol Tolhurst kände sig, och det märks.

Få tillfällen finns för ett leende, om ens något. Stämningen är närmast hotfull, därefter desperat. Åtta låtar kompakt mörker. Den inledande halvan, med de malande orosmolnen One Hundred Years och The Hanging Garden, är en aning mer hätsk, medan den psykedeliska virvelströmmen A Strange Day för fram mot avslutet. Titelspåret en obekväm, påträngande distorsion.

När The Cure spelade The Hanging Garden som ett av många extranummer (men som enda från eran ifråga) på Reflections-spelningen på Royal Albert Hall i London förra året knöt det sig i bröstet. Det här är helt enkelt en av de bästa, mest vidriga och allra viktigaste skivorna jag äger.

The Hanging Garden

Cold i Paris 1982. Simon Gallup koordinerar med baspedalerna.

Dark Trilogy live i Berlin 2002.

Med The Rascals kom Kane aldrig speciellt långt, men det album han gjorde med Alex Turner som The Last Shadow Puppets ska i efterhand erkännas ha en hel del ordentligt starka punkter (jag måste till och med erkänna viss upphetsning när jag hörde att det talas om ett andra album). Soloalbumet Colour of the Trap är inte heller det helt utan meriter, men utan att någonsin slå riktigt hårt i mer än någon minut åt gången.

First of My Kind, en ep släppt för Record Store Day fungerar på ungefär samma sätt. Titelspåret är en orgie i retropomp och blås, inte helt oävet om än lite klyschigt. Night Runner uppvisar vissa drag av frenetisk psykedelia, men lider av samma syndrom som mycket av Rascals-materialet; inte tillräckligt angeläget. Sedan börjar det bli absurt. Som i en Tom Jones-cover. Som, förutom i bytet av Tom Jones mot Kanes nasala stämma, låter exakt som Tom Jones. Som sista spår finner vi sedan avslutningsvis en akustisk version av titelspåret till Colour of the Trap. Allt helt logiskt. Eller inte. Om man vill vara lite snäll kan man påstå att Kane fortsätter med sin varannan miss-taktik, annars kan man säga att han rätt och slätt är galen.

Vilket som, så är jag bra sugen på den där vinröda kavajen.

Länken mellan Kavinsky och Chromatics är naturligtvis Drive, till vars soundtrack de bägge bidrar, på ett eller annat sätt. Chromatics’ Johnny Jewel skulle som bekant ha komponerat till filmen, men blev dumpad i sista minuten, även om han slutligen ändå fick
ett finger med i leken.

Kill for Love är en avancerad fortsättning på Night Drive. Kan förmodligen klassas som epos, om man med det syftar på dess längd; flera låtar klockar in över fem minuter. Samtidigt känns det, lika mycket som ett album, som en stämning. Stundvis kommer man nära de
ljudmiljöer som är till exempel Vector Lovers‘ hemmaplan; förfallna metropolis, bakgators blinkande neonljus, övergivenhet och melankoli. Kill for Love hör till de album som ibland tycks utspela sig i en annan verklighet, speciellt de första gångerna du hör det, så tydliga är konturerna av visionens utopi. Det hela är som gjort för att Chromatics slutligen ska hamna på samma bana som M83, föremål för någon slags kollektiv indieuppenbarelse där symfonier och barnberättelser om grodor är helt och fullt accepterat. Förhoppningsvis leder det inte till att Chromatics som M83 slutar med ett trött, halvarslat liveframträdande. Men det är givetvis en parentes. Kill for Love är en stundtals obehaglig och en aning oroväckande skiva, lika ofta som den är fascinerande och rörande.

Chromatics använder sig av shoegazen via ändlöst processande av ljud, loops i ett evigt hamsterhjul, gitarrackord som sträcks till Orion.. Ska man inom när framtid använda sig av det trötta adjektivet ”filmisk”, så ska man med rätta göra det här.

Heartbreaking Bravery är en rätt tung blandning av krautharv från Siinai och andfådda repliker om ja, just det, olycklig kärlek, från Krug. Textrader som Teary eyes and bloody lips/make you look like Stevie Nicks lägger också ribban ganska… lågt. Samtidigt så går man dock ändå långt ifrån obehagliga pastischer som White Lies. Åttiotalet ekar tydligt, men utan att bli pompöst. Snarare är det Krugs bakgrund i snårig amerikansk indie som gör sig påmind.

När det är påfrestande faller Heartbreaking Bravery i en hel del fällor, som, för att relatera till en annan månman, till exempel The Soft Moon hittills med bravur undvikit. Moonface saknar Luis Vasquez intensitet, frontalangreppet, rakt fram i intet. Istället skapar Siinai en ekande saktmodig bakgrund, långsamt malande ackompanjemang till Krugs karaktäristiska, vingliga sångstil. Det skulle kunna bli klädsamt mardrömslikt, men fastnar i den brötiga amerikanska indierockmallen. Även om det visst blixtrar till ibland;speciellt Headed for the Door närmar sig en sakta, tryckande stämning, som också dyker upp här och där albumet igenom. Och då börjar det onekligen bli intressant. Men än så länge är vakuumet för stort, stunderna för korta.

Pressreleasen talar om ett album som spelats in under en hel del motsättningar och ovana situationer (amerikansk producent, svenskt popband), men det hörs inte alls, åtminstone inte i bemärkelsen att resultatet är obekvämt. Visst finns det spänningar, men den nervigheten känns mer som Kristoffer & the Harbour Heads egna. Don’t get high and mighty on me again fräses det fram i Kiddo, och titlar som Even, Not Settled och Love Goes A Long Way (Idiot) pekar i ungefär samma riktning. Det finns temperament här. Och det är bra. Kristoffer & the Harbour Heads känns lite som ett gäng störiga typer som knuffar runt och härjar med de snälla men lite tråkiga popbanden. Lite välkommen röra.

Skönt är det också att Little Goes A Long Way inte drar för hårt på retroväxlarna; visst finns det en del sextiotalselement men slutresultatet låter fortfarande befriande aktuellt. Oavsett hur jobbig processen varit, så är Little Goes A Long Way med lite tur det som får fram ett band som förtjänar mer uppmärksamhet, i rampljuset.

Första gången jag hörde Around the Lake var det dessutom slående hur, tja, mörkt det hela kändes. Det magnetiska groovet som finns här är dock en engångsföreteelse på Sonik Kicks. Study in Blue är en ganska märklig duett med Wellers nuvarande hustru Hannah som någonstans halvvägs slår över i ett parti instrumental dub. Och sådär går det, vågvis fram och tillbaka, ingen rast och ingen ro. Just kickar går det nog att debattera om man får av den här skivan, men saker händer. Twiligt är tjugo sekunders metallskramlande och vridande av sinusvågor, Be Happy Children ett nervkrävande test av lyssnarens förmåga att uppta sentimentalt familjevädjande. Där emellan både det ena och det andra.

Wellers innestående psykedeliska jordplätt rymmer också en del mer rak pop; Dragonfly och That Dangerous Age (hågade kan här infoga valfritt skämt om Wellers egen ålder), men de är mer än något annat undantag. Kasten känns för tvära för att skapa någon dynamik. Att spela in Sonik Kicks må ha varit stimuli för Weller själv, men för oss andra finns inte speciellt mycket att gripa fast vid.

Oavsett om Turner och Kane någonsin väljer att återuppliva The Last Shadow Puppets eller ej, så är det just i jämförelse av R U Mine? med en av deras videos, Standing Next To Me som Turners stilistiska och musikaliska skilsmässa från Kane blir som tydligast. Miles Kane klär självklart och naturligt som en modern mod; Turner, däremot, ser mest obekväm ut i kostym. Den quiff, mc-utstyrsel och tatueringar som han istället visar upp på senare tid tycks däremot obestridlig. Oavsett vilken väg både han själv och Arctic Monkeys tar framöver, så börjar Alex Turner att kännas som något av en auktoritet, trots sina späda tjugosex år.

I skrivande stund befinner sig Arctic Monkeys precis i startgroparna för en USA-turné tillsammans med The Black Keys. Japp, Black Keys. Kanske inte den kombination jag satsat mina cent på för ett par år sedan. Nu känns det dock inte längre speciellt underligt. Redan när jag såg dem på Benicàssim-festivalen för några år sedan (då med två album i ryggen om jag minns det rätt) var Monkeys ett muskelflexande som hette duga, så därifrån till riffande som närmare minner om amerikansk stoner än spattig brittindie är steget egentligen inte så långt.

R U Mine? är en ganska tvär historia, utan någon egentlig refräng och med aggressiv struktur. I den ackompanjerande videon kör Turner och trummisen Matt Helders omkring och gör rockposer i svartvitt. Lägg till maskerade kvinnor i cowboyhatt. Det är givetvis ganska störigt och uppenbart extremt långt ifrån allt vad retroelegans heter, men också ganska genialiskt.

Åtminstone vid de första lyssningarna är det lätt att helt tappa bort sig i School of Seven Bells. Albumet träffar rätt på, himlastormande till att börja med, men sedan börjar det lugna ned sig, stormen mer närma sig stiltje om man så önskar. De tydliga åttiotalssoftrockstendenserna på Scavenger blir till exempel ett välkommet avbrott i allt det böljande, precis som Lafaye, där de använder sig av ett jämförelsevis enkelt beat för att bryta sig ut ur pulsen av féer och magiska trollskogar. Eller så är det bara jag som är vrång och har svårt för det glittrande eteriska, när jag kommer på mig själv.

I vilket fall som helst så är Ghostory definitivt en skiva värd uppmärksamhet (hallå, introt till Reappear låter som Daft Punk!). Även om glimrande fantasisjok och glimtar av svunna stränder inte må vara för var dag och när som helst, så kan de vara bra fantastiska vid rätt tillfälle.

Singeln Pelican är den punkt där Maccabees kommer närmast sitt tidigare material. Det är också där de är som tråkigast. Spattig brittindie har sett sina bästa dagar, och det var inte igår. Så mycket bättre är då till exempel istället Forever I’ve Known och Feel to Follow, är särskilt den förra är en uppvisning i en helt annan sorts dynamik än ett rödfnasigt stuprör vrålandes ”Rubeee Rubeee Rubeeee Rubeeeeeeeehh”. Visst, vi hamnar inte uppe på den nivå av vridande och vändade som Foals landade på med Total Life Forever, men Maccabees har vuxit avsevärt. Även om de nivåer som droppas i brittisk press enligt vana trogen är lätt överdrivna, så måste jag erkänna mig en aning imponerad.

Främst den inledande halvan av Given to the Wild är ett styrkebevis så gott som något. Det må låta fult att påstå att bandet har mognat, men så är det. Melodierna är mer intrikata, ljudbilden må vara större, mer svepande, men samtidigt finns här en allomstädes närvarande känsla av intimitet; eller kanske mer exakt – melankoli. Vi är inte längre unga, och inte heller kommer det att vara för evigt. Maccabees befinner sig mitt i limbo.

Given to the Wild må inte vara någon hitbomb, eller ens vad man väntar sig. Istället är den faktiskt ganska mycket mer.

Bandet är numera baserat i Madrid, men majoriteten av medlemmarna har rötterna i Bizcaya i norr. Till huvudstaden när de en uppenbart intensiv hatkärlek som visade sig till exempel i den låt från förra albumet Rombecabezas de moda y perfección moral som bär stadens namn. Adorno rymmer inget fullt lika giftigt spår, men ibland är det nära, som i Bono es Dios och Hijos Pródigos. Det är också där, samt när de drar ned belysningen helt och försvinner långt in i gotiskt croonerland (Por el Placer) som Adorno är som bäst. Ornamento y Delito har uppenbarligen mycket att säga och vet dessutom att formulera sig.

Adorno tar tid. Det är nästan också nödvändigt att komplettera denna tunga lunta med Ornamento y Delitos massiva liveframträdanden, där det hela kommer mycket mer till sin rätt. Om de är hotfulla på skiva, så blir de närmast obehagliga live. Det hela tycks falla naturligt i tiden, i ett Spanien där befolkningen är kluven mellan den kristna högern och gatuvänstern, där arbetslösheten är skyhög och där korruptionsskandalerna avlöser varandra på löpande band. Precis som till exempel La Débil, som också precis släppt album, är Ornamento y Delito en naturlig reaktion i ett högst osunt och svårhanterligt socialt läge, även om det inte är helt rättvist att reducera dem till en produkt av samtiden. De erbjuder en utmaning, en utmaning som det är klokt att anta.

Skivan inleds med Beach Sluts, en uppspeedad glädjehistoria som gör det svårt att inte ta sig an America Give Up från en positiv vinkel. Ibland gräver Howler ned sig långt bakom den amerikanska punkrocken och väver istället in små, små rootsblänkare, rockabilly och en och annan soulblinkning, gärna dränkt i distorsion, men alltid med vad som tycks som en uppriktig entusiasm. Singeln Back of Your Neck må vara det mest uppenbara hitvalet, men det finns en hel del att bjuda på även bakom den.

Oavsett hur sant det slutligen må vara att Rough Trade flög över till USA för att övertala bandet att signa kontrakt efter att ha hört en demo, så kan man inte förneka att de är något på spåren. Kanske inget världsomvälvande, men hypen känns faktiskt ganska välförtjänt. Var har jag nu mina Converse?

Nothing More är det mest mängdvänliga Dark Matters har att erbjuda, och där tar Feld för ovanlighetens skull också lite sats och höjer tempot om än bara en aning. Resultatet är välkommet – i höga doser blir hans tillbakalutade psykedelia annars väl bakgrundsfluffig. Det skulle vara väldigt intressant att se någon mer grisigt lagt remixare ta sig an Felds material.

Även om Dark Matters titel kan anses som vilseledande (mer pastell än gråskala här) så kan jag inte riktigt förmå mig att bli arg på Alec Feld. Det är snyggt och med potential, om han lyckas ta steget ut från den allra enklaste formulan – Dark Matters är som bäst när alla bitar inte faller på plats.

1. The Rapture – In the Grace of Your Love
2. Apparat – The Devil’s Walk
3. The Soft Moon – Total Decay EP
4. Jamie Woon – Mirrorwriting
5. The Horrors – Skying

Så röstade jag i redaktionens varv i år. För ovanlighetens skull hade jag snarare än tvärtom svårt att begränsa mina nomineringar till det angivna antalet. 2011 var ett väldigt bra år för min del. Återupptäckte mycket, fick lust till att upptäcka mer. Utöver ovan nämnda fem, så fick vi också väldigt bra album från Metronomy, Justice, Monarchy, The Whip, Is Tropical, Foster the People, Guadalupe Plata och El Columpio Asesino, för att nämna några som jag skrivit om här. Det finns förstås en oerhörd mängd fler.

Sedan har vi haft fantastiska låtar och remixer av Worship, Diplo & Datsik, Dale Play, Cut Copy, Far East, The Knocks, Nicola Roberts, Cazzette, Example, Kris Menace, The Magician, Rex the Dog, A-Trak, Age of Consent, M83, Bare Noize, Rustie, Moonlight Matters, Canblaster, Marble Players, Bit Funk, Plastic Plates, Miles Kane, Napoleón Solo, SebastiAn, Mitzi, New Navy, Zola Jesus, The Glitch Mob, Light Asylum, The Naked and Famous, Neon Indian, Fool’s Gold…

Jag har dessutom varit i London för att se The Cure, varit på en extraordinär upplaga av Primavera Sound och upplevt årets mest extatiska urladdning under en dj-session av Alex Metric. 2012 lovar mer av allt.

Diamantes visar upp många influenser från kraut och postpunk, varav vissa, kan vara en aning svåra att svälja, i det att de närmast är rena plagiat. Texten till Toro, drogfnissighet om solglasögon, Berlin och kokain, ligger också nära till hands för att kasta långt bort i kloaken som det bara är möjligt.

Om ordet ”hit” någonsin funnits i en ordbok är definitionen dock just Toro. Ett långsamt mässande, repetitiva ackord och en refräng som sjuttiotalet inte haft vett att vara lyckliga över. Resten av Diamantes dock inte välsignats med samma publikfriarfaktor. Det är ännu ett kvalitetstecken. Även om det inte lyckas placera dem överst på piedestalen, så blandar El Columpio Asesino frenetiskt sex och monotoni på ett sätt som ger dem ett anmärkningsvärt försprång.

Samma vän av ordning vill nu kanske peka på att The English Riviera släpptes redan för åtta månader sedan. Det stämmer. Dessa åtta månader har undertecknad ägnat sig åt att samvetsgrant ignorera den, trots hejarop om att Erol Alkans rework av The Bay är ett himlastormande galej, The Look en indieragg-anthem och rent allmänt, The English Riviera en hyllning till den brittiska sydvästkusten (låtskrivaren Joseph Mount är, som det redan konstaterats i de flesta texter om den här skivan, från Devon (det tål uppenbarligen att konstateras igen)). Samtidigt som just The Bay hyllar och jämför Mounts hemregion med världens metropoler, så är det slående hur lite… brittiska Metronomy numer låter.

(här är det en bra sak)

Man har stulit uppskattningsvis tjogtalet flaskor polermedel från Phoenix, och efter några vändor tycks det adjektiv som bäst beskriver kvartetten vara suave. Så kan det gå. Spattig och ganska blodfattig indieelectro har blivit världsvan. Vi kommer inte så långt som till överdådiga vattenfordonsrock eller gudskelov, tropicalia, men Metronomy har avgjort tagit ett kliv mot slickt sjuttiotal.

Samtidigt finns det fortfarande underströmmar av new wave och en hel del nutida electro kvar att plaska i. She Wants stoltserar med en fantastiskt hotfull basslinga som platsat vart som helst i tidigt åttiotal, Corinne petar i oerhört beroendeframkallande klockspelspop, medan Love Underlined förmodligen är den del av The English Riviera som mest påminner om vad Metronomy producerat tidigare.

Men det är bara delar. Den som hejade på The Bay hade rätt. Everything Goes My Way är en hit. Så fortsätter det. Det är svårt att hitta svaga punkter i jetsettet. Bara att fortsätta tugga (om ändock glatt) på hatten, alltså.

Det bör också konstateras att det som Little Gang producerar lämpar sig väl för årstiden. När januari lurar runt hörnet är lusten att lyssna på något murrigt, soniskt värmande ibland närmast överväldigande. Under Jacob Snavelys fana skapar Little Gang vid tillfällen detaljer som pockar på uppmärksamhet, som i den inledande By the Way och Fire. När de plockar ned disten och det naiva skramlandet och koncentrerar sig på ett hemlighetsfullt, smått hotfullt folksound. Då förflyttas hela scenen, hela idén.

Dock så håller de sig till största delen till ganska jovialiska toner. Några behagliga körer, midtempo, ganska småtrevligt men inte speciellt utmanande (min lurande januarimånad skriker dock efter lite mer bett). Egentligen har Half of Everything en ganska perfekt titel – lite som småkakor; lite här och lite där. Men aldrig riktigt slående.

Trots att skivan börjar lovande, med ovan nämnda Persian Punk och Battlefields så tappar Tiny Boys ganska snart fart. Jämförelser har gjorts med svenska popnamn som Melody Club och uppenbarligen också Paris (vars etikett ger ut Tiny Boys), men där de förstnämnda visserligen levererat klichéer staplade till taket, så har de ändå lyckats dra till med några riktigt snygga melodier. Precis som mentorerna hamnar dock Tiny Boys i en ganska intetsägande indiesväng, som visserligen säkert kan vara ganska underhållande live, men inte har något bäst före-datum att tala om.

Hur mycket de än också blandar in lovvärda delar kajaligt åttiotal i sin indierock, hamnar de tyvärr, istället för i vass svärta, på någon slags emoplattform med stora svårigheter att riktigt dra med sig lyssnaren och göra något av det hela. Vad hände? Händer det ens något? Resultatet är dussinprodukt som inte ens lyckas få mig irriterad.

Solo lutar de la Cour sig mot okomplicerade, ganska grunda beats, med avstampet fortfarande självklart i svartrocken, men utan att vila mot mullrande ljudväggar. Produktionen är relativt simpel och avskalad, ibland lite väl så – med de röstresurser Henric de la Cour är i besittning av i åtanke, så hade han utan tvekan klarat en lite större utmaning. Det hade inte nödvändigtvis blivit gothpannkaka.

Vi har många referenser gemensamt, Henric de la Cour och jag, men ändå hittar jag inte riktigt nyckeln till albumet. Dracula är antagligen den självklara ledstjärnan (även om jag är mest förtjust i Bedtime) tillsammans med My Machine, men där någonstans vid mitten av albumet, efter 80s slutar det att hända saker. Jag har absolut inga problem med att vräka mig i åttiotalet eller valfri bleksminkad pastisch, snarare tvärtom, men de la Cour erbjuder paradoxalt nog för lite att bita i. Oavsett hur självklar han själv är, känns backdropen alldeles för blek, för lättsmält och ibland till och med irriterande. Blodfyrverkerierna går liksom av på mitten. Järnbrist, om man så vill.

Denna ep tar vid på samma plats, men använder sig i högre grad än föregångaren av industriellt oljud; rummet känns större och mörkret djupare. Inledande Repetition och avslutande Visions sluter in skeletalrytmiskt in de övriga två spåren, skarpt avgränsande med intensiva, just repetitiva samplingar (den hågade kan säkert dra linjen postpunk-acid). Vasquez själv medger att han använt det korta formatet för att experimentera med mer utstickande idéer, och med själva produktionsfasen. Titelspåret Total Decay behandlar något så ickegoth som hypokondri, vilket i för sig är logiskt med tanke på de mentala bilder av död och förstörelse som det framkallar, men har väldigt lite att göra med den hipsterpublik som Vasquez fått sig tilldelad genom Pitchforkrecensioner och dess åkommor. Det är bara svart, svart, svart. De två inneslutna spåren rymmer tillstymmelse till mänskliga, vokala ljud, men enbart genom viskningar eller distade tjut.

The Soft Moon gör, både genom sin fullängsdebut och denna ep, något som faktiskt måste sägas ganska unikt. Man blåser liv (pun intended) i svartrocken. Och inte vilken del av den som helst. Inte Nick Caves blomsterpiano, inte Clan of Xymox‘ bombastiska fjanterier, inget utsmetat läppstift, ingen arenarock. Det är intensivt, ansiktslöst och rakt på sak, i en total sonisk dystopi. Och självklart otroligt mäktigt.

Vem hade väl väntat sig att San Francisco skulle börja producera goth?

The Phoenix Alive är en av de bästa poplåtar jag vet på den här sidan av millennieskiftet (och om remixen signerad Kris Menace kan jag orera alldeles för länge). Simpelt, men ack så effektivt. Tillsammans med Love Get Out Of My Way, We Were Young och Call hålls electropopfortet ändå någorlunda tätt. ”Någorlunda”, eftersom det instoppat här och där finns både en och två lätt osmakliga ostigheter. Maybe I’m Crazy är antagligen det mest uppenbara exemplet. Svettigheter som gärna hade fått stanna kvar där de kom ifrån.

Around the Sun är, trots den ”scen” den riktar sig mot och den publik den mestadels handlat med, inget dansgolvsalbum. Snarare så har vi här att göra med en samling melankoliska poplåtar i midtempo. Inte nödvändigtvis något fel i det. Men när man som Monarchy haft sitt album på is i över ett år, så hade åtminstone jag hoppats och väntat mig att några nya låtar skulle få plats på skivan. Kill your darlings.

Det som vid första anblicken tett sig spännande, har som brukligt är med stora hypes tappat en del av sin glans. Dock så har Monarchy ändå något som många andra saknar; bara förmågan att skriva fyra-fem klockrena poplåtar är absolut inget att skämmas för. Även om allt vad dream- och chillwave heter har drivits helt ur proportion, så är det förstnämnda ändå fortfarande träffande för Monarchy. Det ständigt rymdrelaterade bildspråket, det saktmodiga, det abstrakta. Även om Around the Sun inte är helt vad man kunnat hoppats på, så ser jag ändå med stor förhoppning fram emot varje nytt livstecken från dessa två hemlighetsfulla musiker

Förväntningarna på Audio, Video, Disco var med andra ord inget man bör hymla med. När sedan Ed Banger släppte lös en minimix med några sekunder vardera av ett antal av albumets låtar snurrades det hela upp ytterligare.

Det som hände sedan: im- eller explosion?

Det har heller aldrig varit någon hemlighet att Gaspard Augé och Xavier de Rosnay har starka band till hårdrocken, vare sig om man ser till det musikaliska eller det estetiska (en mycket stor del av deras scenrekvisita tas upp av 18 stycken Marshallförstärkare). Debuten † spelade i linje med detta hårt på religiösa associationer, även om i en helt ny miljö. Resultatet? Röda havet delade sig framför Justice.

Audio, Video, Disco är naturligtvis något annat. Trots att influenserna från till exempel Queen (om inte annat bör en titel som Brianvision kunna sätta lyssnare på rätt spår) och Zeppelin knappast kunde vara mer tydliga så har Justice tagit ett par kliv mot ett mer organiskt sound. Riktiga bangers lyser med sin frånvaro, discotendenserna likaså. Här finns ingen Phantom, ingen vansinnig Stress, ingen Newjack. Beatsen har fått ta ett steg bakåt, fått lämna mark åt gitarrerna. Augé och de Rosnay själva säger sig ha gått ända tillbaka till medeltidsmusik.

Det som hände sedan: båda delarna.

Om Civilization har jag redan sagt ungefär vad som behöver sägas. Men Audio, Video, Disco är på den fronten ett tvehövdat monster; inledande Horsepower är en upptweakad best som jag knappt ens vet om jag vågar tänka mig i liveformat. Ohio, med Midnight Juggernauts‘ Vincent Vendetta blir efter denna urladdning ett väldigt frustrerande störningsmoment. Detsamma gäller redan nämnda Brianvision.

Sedan rör sig Audio, Video, Disco mycket i mellanlandet. Titelspåret är en oemotståndligt klistrig refräng (men tack och lov utan barnkörer denna gång), Newlands är inne på samma spår. Vad gäller medeltidsreferenserna handlar de uppenbarligen om Canon (Primo). Men även om man backat tempot och återsett dagsljus (bara skivomslaget säger ganska mycket i frågan), tvärt emot vad många förmodligen önskat, så är Audio, Video, Disco ändå fascinerande. Justice är fortfarande något apart (produktionen förstklassig, givetvis).

När Justice spänner musklerna i skinnjackorna blir resultatet bomber och granater, samtidigt som de också ibland är helt outhärdligt olyssningsbara. Kanske är det halva förklaringen. En annan del av ekvationen är att försöka fantisera fram hur det här kommer att te sig live. Att det blir en detonation står vid det här laget klart, men av vilken sort?

Tills dess.

På åtminstone en punkt är det ett stort misstag. Det leder nämligen troligtvis till att vad som är en av årets bästa indiehits kommer att missas av alldeles för många. Secret Weapon må vara lite lättviktig för de som älskade Trash och rabiata Kitsuné-fans, men för mig är det alldeles perfekt, bubblig indiepop och förmodligen en av de låtar jag lyssnat på allra mest under hela året. Elva av tio.

Secret Weapon står ganska klart ut från resterande material på Wired Together rent stilistiskt. När The Whip dök upp för första gången var det i sällskap med band som Klaxons, Digitalism, Late of the Pier, New Young Pony Club med flera, som alla har som gemensamma nämnare att ha tappat avsevärt i publikintresse sedan dess. The Whip sökte undvika att alltför mycket måla in sig under samma paraply, men den allerstädes närvarande etiketten new rave svalde ändå det mesta som hade med dansant indie/electro att göra. Etiketten i sig är nog så obehaglig, men The Whip anno 2011 har ändå fortfarande väldigt mycket gemensamt med The Whip 2008. Visserligen har man gått över till extremt slicka synthmattor och mer polerad yta i jämförelse med debutens aningens tyngre beats, men det är inte direkt svårt att känna igen dem. Vilket leder till att Wired Together stundvis inte låter helt fräsch och ibland som en ren New Order-stöld.

Albumets första halva är ändå genomgående trevlig (Secret Weapon landar redan som andra låt), med Keep or Delete som en svängig inledning, och Shake är en hit som förmodligen kommer att spelas till döds för hoppande kids på trånga små popklubbar. Dock blir det någonstans lite för mycket av det goda. Jag gillar den hetsiga Riot och den kraftigt synthladdade Best Friend, men sedan är det lätt att få intrycket att Wired Together kanske skulle ha kunnat kortas ned med åtminstone två-tre låtar. Movement är en ostig, störande historia som gärna hade fått landa i soptunnan, och Metal Law låter som en överbliven rest från årsskiftet 2007.

Trots det är det ändå ett faktum att en enda sjujäklans bra låt gör väldigt mycket. Det är möjligt att jag om ett år skulle vara mindre motiverad att dela ut ett så pass högt betyg, men just nu känns det i högsta grad rättfärdigat.

The Devil’s Walk är ett mer orkestrerat album än vad han någonsin gjort tidigare, även om Saschas kärlek till matematik och manicker lyser igenom och förhindrar att det hela svämmar över till trädkramande motljus. The Devil’s Walk är också första gången han har sällskap bakom namnet Apparat – efter en vistelse i Mexiko under 2010 och en påföljande skrivkramp kom Patrick ”Nackt” Christensen ombord som medproducent, men det hela känns ändå så Sascha Ring. Hans senaste album, Walls, var mycket nära genialiskt, och The Devil’s Walk känns som en högst logisk uppföljare.

Smakprovet Ash/Black Veil är det spår som mest minner om Walls, mer specifikt Fractales. i övrigt har Apparat lämnat bort både staccatobeatsen och de små funkminnen som ögonblicksvis sprang fram på föregångaren. Ibland påminner det istället mer än något om exempelvis Fennesz‘ atmosfäriska lager på lager, men utan att bli riktigt lika abstrakt och frånkopplat populärmusikaliska strukturer.

Sascha Ring är utan tvekan en av de mer inspirerande och begåvade musiker som tagit sig fram ur den berlinska underjorden. Medans hans tidigare samarbetspartner Ellen Allien alltför länge ägnat sig åt ointressanta experiment långt ifrån den rymd och fantastiska dynamik de skapade på Orchestra of Bubbles så har Ring gått och blivit organisk på kuppen. The Devil’s Walk är en uppvisning i symmetri, i långsamma, mjuka beats. ”I can be safe because this is home”, som han själv uttrycket det i Song of Los, och idén återkommer i en titel som Your House is my World. Just därför är det så svårt att tänka sig att The Devil’s Walk är kommen ur vad som måste ha varit frustration och eko; albumet känns fullkomligt, fullbordat, absolut klart, utan tvekan. När han upprepade gånger får till sådana här skivor är det inte speciellt svårt att fortsätta känna sympati och den djupaste respekt för Apparat. Hatten av.

”Conatus” är ett latinskt begrepp kopplat till metafysik som innebär ett tings önskan eller strävan att fortsätta existera och expandera. Önskan att fortsätta leva, för att förenkla det hela. I Danilovas tolkning innebär det att fortsätta på en linje, men att gräva sig längre in, mot kärnan. Jag såg henne i Berlin turnerandes med Stridulum II under förra året, och att påstå att hon har scennärvaro är en grov underdrift. Rösten är vid första intrycket spöklikt nära Siouxsie, men i längden kommer Danilovas skolning upp till ytan i jämförelse med Sioux’ rena viljekraft. Zola Jesus har heller inget intresse av skriande punk som ljudkuliss; ofta står hon ensam mot ett beat.

Det är viktigt att slå fast och bibehålla att Zola Jesus är Danilova, inte ett band, oavsett vem som spelar på album och på turné. Projektet är hennes eget, på gott och ont. På gott, som i Vessel, albumets hotfulla förelöpare, på ont, Seekir en repetitiv historia där Danilova gärna hade fått ta in sällskap. Det är när hon spelar på det riktigt suggestiva och svarta, på just Vessel, Hikikomori och avskalade Skin som hon är som bäst. Då är hon storslagen. Annars blir det ibland lite för mycket av det goda; Nikas röst är omöjlig att förneka, men jag hade gärna fått lite mer dynamik; slutresultatet hade mått bättre om hon fått kämpa emot fler instrument, försvara sin terräng. Istället blir Conatus tyvärr ibland en aning platt.

Med tanke på att Danilova bara befinner sig en kort bit in på sitt tredje decennium, och än mer på vad hon är kapabel till när det väl bränner till, så är Conatus ändå långt över gränsen för godkänt. Det ska bli fortsatt mycket intressant att följa Zola Jesus.

Leave No Trace har ingen sådan. Dessutom har Luke Top i hög grad gått över från hebreiska till engelska, vilket uppenbarligen river ned en hel del idéer om vad som verkligen pågår. Bägge albumen har också smygits fram ganska försiktigt, utan någon egentlig förvarning, vilket i och för sig kan ha varit till debutens fördel, men inför Leave No Trace hade man nog kunnat surfa lite mer på vågen (även om indievärldens förälskelse i afropop nog kan sägas vara förbi vid det här laget). För även om en viss del av spänningen försvinner med Tops lingvistiska omställning, så är Leave No Trace fortfarande omisskännligen Fool’s Gold; spindellika, vindlande låtstrukturer men denna gång en aning närmare västerländsk tradition med någon svag hint av new waveluktande klaviatur (Balmy). Den ibland närmast bluesiga känslan från debuten finns inte längre kvar.

Det betyder dock inte att Fool’s Gold inte tagit sig igenom ringen till det beryktade ”andra albumet”. Läget är snarast det omvända. Leave No Trace är ofta enklare att ta till sig, rakare, och om man så önskar, mindre utmanande. Fool’s Gold växte fram ur skuggan, fick så sakta konturer. Här står skåpet klart på plats; den omedelbara belöningen är större, men överraskningsfaktorn låg.

Beroende på var man står i ovanstående dilemma så placerar man Leave No Trace på olika sidor av Fool’s Golds debut. Att påstå att de inte lämnar några spår efter sig är dock en lögn i vilket fall.

Resultatet verkar vara ett mer harmoniskt band. Kanske hjälpte producenten Philippe Zdars entusiasm en bit på vägen, men samtidigt känns det som att förneka the Rapture deras bedrift. In the Grace of Your Love, vid första intrycket en lite blek skapelse, växer till sig med tiden. Den inledande triumfatoriska Sail Away är ganska nära ”klassiskt” Rapture, men dess mantra ”Don’t ever look back” går tvärt emot resten av albumet. Oavsett hur spretiga och spastiska bandet än blir, så är intrycket ändå precis som Jenner själv säger, att Zdar (en halva av Cassius) velat ”ta fram kärleken i bandet” – även om det svänger, så finns här också både hjärta och hjärna, och ofta blir det faktiskt till och med sentimentalt, åtminstone textmässigt.

Enda gångerna In the Grace of Your Love trampar vatten är Roller Coaster, som omges av en mystisk stank av sen åttiotalsrock, och Blue Bird, en helt enkelt poänglös historia. I övrigt har vi här balkandisco i Come Back to Me, löjligt sväng i Never Die Again och utsirade, bländande struttiga Can You Find a Way?. Och How Deep is Your Love?, givetvis. Strålande förstasingel, även om den ackompanjerande promovideon (ett par Converse, en skivspelare och en discokula) var ett väl trött grepp snarare än ett revolutionerande DIY-uppslag. Jag har inte sett videon i samma anda som följde när man släppte hela albumet för lyssning online, och ser inte heller något skäl att göra det. Men annars har the Rapture skapat sig ett komplett paket. Titelspåret ekar lätt av Television, en påminnelse om hemstaden New Yorks oförneklighet.

The Rapture behövde alla de här åren. Även om väntan kanske inte varit direkt manisk, så höjer de nivån åtminstone ett par snäpp och infriar förhoppningarna med råge.

Speciellt under fjolåret dök det upp högvis med knastriga, plonkiga elektroniska inspelningar med ambitioner om att anamma känslor av sommar, hav och ett oftast harmoniskt sinnestillstånd. Undangömda paradisöar var en flitigt förekommande vision, även om man ibland också lyckades få till en lätt hotfull stämning som krydda.

Det här har Christian Fennesz gjort i åratal. Ibland har han slagit in på skuggigare vägar, skapat olycksdiger högspänning genom sin processade gitarr och nästan blivit rent fientlig. Venice, ett mästerverk, men stundtals kall som stål, är ett exempel. I regel har han dock hållit sig i ett högst organiskt spektrum, hur motsägelsefullt det än må tyckas att säga det om en artist som jobbar med manipulation av ”riktiga” instrument. Fennesz, som så många andra inom den experimentella- och ambientsvängen, jobbar egentligen inte med låtar – hans musik är stycken; och det visuella den inspirerar är en mycket stor del av slutsumman.

Seven Stars är en kort ep om strax under 20 minuter, inspelad tidigare i år och utgiven närmast som en aptitretare. Liminal är det som mest sticker ut; ett böljande sjok av mjuk, melankolisk distorsion som försvinner bort mot horisonten. Förmodligen den del av ep:n som är enklast att koppla till de sextiotalspopinfluenser som så ofta nämns i samband med Fennesz. July är dock betydligt mörkare, och en antydan till hur ödesdiger Christian Fennesz kan låta om han så önskar. Säcken knyts samman av titelspåret, där sanden sakta, sakta rinner gehom timglaset, en gitarr vaggar en långsamt bort, bort mot världens rand. När det gäller att skapa visioner är Fennesz långt överlägsen de flesta.

Foster the Peoples hit har hittills varit Pumped Up Kicks, en anemisk och ganska harmlös hipsterbasheranthem av hipsters för hipsters som biter sig fast i hjärnbarken värre än den genomsnittliga igeln. Försedd med ett par trevliga remixer har den gått varm på de flesta indiedansgolv och dykt upp i otaliga mixtapes. Men den utgör inte bandets starkaste vapen. Torches är en bubblande gryta popanthems, långt ifrån den slagskugga som kastats av de många låtsat deprimerade konstnärsmuppar som sökt dra på sig Mark E. Smiths och Ian Curtis‘ alldeles för stora regnrockar, men inte heller upp till knäna i dess diametrala motsats; indiens adaption av afrobeatet. Kanske skulle man kunna dra referenser till MGMT:s förstlingsverk. Singeln Helena Beat, en falsetthistoria med ett beat som påminner om Yeasayer i dessas mest stojiga stunder, är som gjord för att studsa runt på ett trångt dansgolv långt in på småtimmarna.

Så kul är givetvis inte hela Torches. Det skulle vara att kräva mycket. Don’t Stop (Color on the Walls) är alldeles för mycket yuhu och stim och käck reklamlåt för min del, likaså Life on the Nickel hamnar på fel sida i balansgången om det simpla. Men i stort har vi ett konsekvent, om än konsekvent lättviktigt, album i händerna. Call It What You Want har du, om du satt en fot på valfri indielokal den senaste månaden, med största säkerhet redan hört, och avslutande Warrant försöker sig snyggt på lite arenabygge, men min favorit här är Houdini, en sommarhit in i ryggmärgen med en euforisk slutrefräng som aldrig får ta slut.

Det spelar väldigt liten roll var jag har Torches om ett halvår. Just nu är det 38 välbehövliga minuter.

Skying tar ut svängarna ordentligt, även om The Horrors för länge sedan lämnat den larmiga start-stopp taktiken bakom sig. De närmar sig återigen det glimrade årtiondet åtta-noll; men tar sig förbi Birthday Party-barrikaderna och smyger sig sakta fram emot synthpopen (även om de aldrig är speciellt nära, säg, Human League…). Sångaren Faris Badwan är i sin hittills starkaste form någonsin, och hans baryton utgör den centrala punkt som Horrors cirkulerar runt, långt ifrån debutens vansinnestjut visar Badwan, som också gjort sig av med artistefternamnet Rotter, prov på en kontrollerad styrka som varit svår att förutsäga.

Horrors är mycket konsistenta i att låtarna utvecklas och ta den tid de kräver; något man förmodligen lärde sig av repetitiva tyskar. Ingen låt ligger på under fyra minuter, två hamnar runt åtta. Singeln Still Life är en eftertänksamt glittrande sak körd genom ett skostirrarfilter, inledande Changing the Rain låter som en vinglig speldosa med direktlinje till en gammal rymdstation, hopplöst och för alltid på drift. För den som tvivlar, så är det högst positivt. Det är svårt att hitta fel i Skying. Det känns kanske en aning underligt att Badwan plötsligt låter som en ylande Bret Anderson i Monica Gems, men inte nödvändigtvis dåligt. Sedan finns de riktigt fina styrkebevisen, I Can See Through You, en väsande, monoton och driven återkoppling till Primary Colours, men med mer färg. Avslutande Oceans Burning skulle bitvis kunna vara något Robert Smith spottat ur sig runt Faith, men samtidigt är krautrocken fortfarande alltid närvarande hos Horrors, och fusionen är högst lyckad.

Skying är faktiskt inget mindre än en uppvisning. De flesta av The Horrors’ referenser finns kvar i en form eller annan, men de har finslipat sin form från odrägliga till oväntat lovande till att fastslå sin status som ett av de bättre, om inte bästa, brittiska rockbanden på senare år. Inte illa, inte alls.

Det skulle kunna vara ganska kört för The Exploding Boy redan från början. Men som tur är (för dem själva) tycks de inte några intentioner vad gäller att slå in på Cures svallvågor; Exploding Boy är långt ifrån både de storslagna hymnerna och de struttiga popdängorna (även om Here Comes The Rain låter väldigt mycket som Jumping Someone Else’s Train…). Istället vandrar de den terräng som redan slagits upp av många band som influerats av det svartfärgade, tidiga åttiotalet före dem – slutprodukten är något slags gotisk mogenrock.

Likheter har (förmodligen av lathet) dragits till de gamla vanliga namnen; Bauhaus, Joy Division, men här finns få gemensamma nämnare – Exploding Boy spelar närmare Interpols (speciellt i närheten av Paul Banks‘ entonighet) och de bedrövliga White Lies‘ arenor, någonstans på det som brukar benämnas neo-postpunk. De flexar mer muskler, och någonstans känns det inte heller helt överraskande att det går bra för dem i Tyskland, mer än i England.

Vad gäller principer har jag egentligen inget problem med The Black Album – det är inga dåliga influenser man dras med, däremot blir bristen på karaktär till slut så pass uppenbar att man tyvärr inte ens orkar bli upprörd. Bolagskollegorna i Fake Moss (vad hände med dem?) jobbade lite på samma vända, men expanderade och byggde upp ett maffigt sound, där Exploding Boy tyvärr ofta faller platt. Men visst finns det också ljuspunkter; I Am Truth, Loneliness Get Out Of My Head och speciellt Talking Back visar att det finns potential. Men jag skulle önska att Exploding Boy vässade den lite.

För att återgå till Is Tropical så har man med The Greeks möjligtvis gjort en ny Something Good Can Work. Tolka det som ni vill. Stompig hit som kommer att omtolkas och skruvas till av var och varannan dj och producent i skarven mellan electro och gitarrpop (jag vet, flera år senare, fortfarande inte riktigt vad jag ska kalla det). Som en parentes kan påpekas att de kommer att göra det helt i onödan. Moonlight Matters, tidigare en del av VillA har redan gjort den bästa remixen, bättre än det formulaiskt ryckiga originalet. Snart går också den första förälskelsens glitter över vad gäller resten av Native To. Både Land of the Nod och framförallt Lies är trallvänliga historier som avviker en aning från mönstret på resten av Native To, men sedan går botten ur skivan ända fram till slutet, där man visserligen rycker upp sig en aning via Zombies och Seasick Mutiny, men det är långt ifrån tillräckligt.

Jag vet inte hur lång tid det tagit för Is Tropical att klämma fram Native To, men det känns avgjort som att det gått för fort. Eller så är det Kitsuné-mallen igen. De hade mått bra av lite fler oväntade vändningar, vassare spetsar, tyngre beats (om de nu ska dit och peta).

Jag kommer säkert att dansa till flera delar av Native To, men jag kommer inte att minnas vad det är.

Det gör man även på It’s All True. Det är fortsatt snyggt. Men problemet är detsamma som med mycket av Begone Dull Care; det hela passerar spårlöst förbi. Ställer man de bägge två senare produktionerna bredvid Last Exit och So This Is Goodbye så blir skillnaden uppenbar.

Playtime är skalad ner bortom det skeletala, och resultatet är något så fragmentariskt att det är svårt att hitta något intresse i det. Desto trevligare är den flippriga A Truly Happy Ending och avslutande niominuterseposet Banana Ripple. Där emellan hittar vi, tja, standard-Junior Boys-produktioner.

Samtidigt känns Junior Boys så.. genomtrevliga att man ändå vill höra vad de har att komma med. Även om topparna inte är riktigt så höga som de tidigare varit, så är det hela ändå behagligt. Lite småputtrigt sådär.

Det skulle vara lögn att säga att resten av nyazeeländarnas debutalbum är något helt annat, men samtidigt kan vi lika gärna på en gång slå fast att det inte finns något mer som Young Blood här. Möjligtvis lika bra, det lämnar jag i nuläget osagt. Den stora massan att ta ställning till på Passive Me, Aggressive You är janglig, distorsionerad pop, färgad med små neonlysande synthar. Vid första och andra genomlyssningarna är det visserligen högst charmigt, men tyvärr lär man sig snart var de bombastiska utfallen kommer att hamna, och det hela börjar kännas en aning transparent. Beröm ska dock givetvis ges där så är förtjänt; Punching In A Dream är, trots uppenbara likheter med MGMT, en klar indiehit, och Frayed ett paradexempel i hur man bäst använder sig av start-stopp-dynamiken.

Någonstans efter det blir det dock lite väl pannkaka. Brusande reverb, teatraliska utfall och pojke-flicka-sångdueller staplas på varandra lite för många gånger för att det ska kännas okej.

Jag vill gärna tycka väldigt mycket om Passive Me, Aggressive You, eftersom The Naked And Famous, trots ett urbota uruselt bandnamn, uppenbarligen har känsla för melodier och är långt ifrån oävna vad gäller låtskrivande. Men något går förlorat på vägen, utan att det går att sätta fingret på. Det fattas det yttersta, det vassaste ackordet, det högsta skriket.. Även om skivan fått hyfsat genomslag, vilket den förtjänar, så saknar jag fortfarande det sista lilla snäppet.

Leisure Seizure är ett väldigt bra namn. Jag vet inte om jag gillar det för att det rimmar, eller för att det påminner mig om option paralysis-syndromet (ju fler val, desto mer troligt att du inte gör något alls), men det spelar mindre roll.

Förmodligen är det var Vek själv hamnat. Åtminstone är hans ständiga halvtempo svårt att göra något av i längden. Singeln A Chore har visserligen ett småroligt bolibompabeat, men Veks entoniga pratsjungande gör den till, just det, en nödvändig syssla. Till att börja med kändes Someone Loves You istället som den klara singeln, men efter ett antal lyssningar har jag genomskådat den. Irriterande och enformig är vad den är. Visst finns det en hel del trevliga detaljer på Leisure Seizure, men det går inte att komma ifrån känslan att Vek mest roar sig med att träska ned allt. Som album saknar det dynamik, och på enskild låtnivå blinkar det bara till då och då, och alldeles för sällan.

Det är inte speciellt troligt att Tom Vek kommer att bli upphov till lika mycket uppståndelse den här gången. Både för att han själv gjort det förut, och för att andra också gjort det. Men främst för att det inte är så mycket att orda om. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att bli upphetsad av Leisure Seizure.

Två dagar efter hemkomst börjar jag så småningom återhämta mig efter Primavera. Festivaler tär alltid på krafterna, men i det här fallet är det som tur är frågan om en tillfredsställd trötthet.

Det förvånar inte alls att Primavera Sound i år återigen slagit publikrekord. I runda slängar 140 000 besökare, 276 konserter. Den som tror att Spanien bara är mañana mañana i allt som rör organisatoriska frågor, har uppenbarligen inte träffat gänget bakom den här festivalen. Allt går som på räls; visst är det ofta köer till det mesta, men det hela rullar på smidigt och utan fnurror. Den enda större fadäsen var de oannonserade schemaändringarna för Llevant-scenen under fredagen, som tyvärr påverkade större delen av det elektroniska programmet. Det nya betalkortssystemet vek sig under publiktillströmningen, men man gick snabbt över till kontanter och det hela löste sig utan alltför stora störningar.

Annars är det stora i-landsproblemet alla spelningar man oundvikligen missar. Forum är stort, och det tar mer eller mindre en halvtimme att ta sig från en ände av området till den andra; mer om öl- eller kisspauser är inblandade. Givetvis händer det också saker på minst tre scener samtidigt.

Som redan konstaterat så var Einstürzende Neubauten nummer ett. Och visst missade jag en hel del. Swans. Ariel Pink. Gold Panda. Pissed Jeans. Simian Mobile Disco. Suicide. Prince Rama. Big Boi. The Black Angels. Carte Blanche.The Flaming Lips (även om Wayne Coyne var svår att missa där han flanerade runt på området i pälsjacka under 28 graders sol. Coyne stod förmodligen också för festivalens mesta social media-moment då han av misstag råkade twittra ut frontalnakenbilder på sin äkta hälft, som någon pervers popnörd förmodligen i detta nu är i färd med att försöka sälja.). Bunnymen. Money Mark. The Walkmen. Pere Ubu. Många fler. Men förutom att få hjärtat inslaget av Neubauten, så såg jag ett fantastiskt Holy Ghost!, hypnotiska Caribou, publikdomptören Matthew Dear, Twin Shadow och Grinderman. Det räcker bra långt. Det finns en gräns för vad kroppen kan ta. Jag har tillbringat hela festivalen med ett stort leende. Nej, jag har inte betalt för att säga det. Men det är svårt att inte vara både nöjd med och imponerad av PS.

Ses nästa år dårå.

Dagar som den här lördagen saknar man inte de svenska festivalernas lera och snålblåst någonstans. Primavera Sound är inrymt på Parc del Forum, direkt vid vattnet, och det är sannerligen svårslaget att under tidig eftermiddag i svag havsbris ligga i en solstol, med band som spelar 20 meter bort. Två grader varmt i ett lerigt Hultsfred känns ganska avlägset.

Först ut under lördagen var La Débil, en del av den nya generation spanska band som ser bortom britpopen och blandar in kraut, postpunk och -rock. Till skillnad från till exempel Triángulo de Amor Bizarro är La Débil ett riktigt explosivt kraftpaket; om förra årets Lucha Perro var en styrkeuppvisning, så är det här ordentliga muskler. Volymen är monstruös och riffen blytunga. Bitvis har jag lite svårt med sången, som ibland kommer lite väl nära growlande för min smak, men i övrigt förvaltar och utvecklar La Debil ett ansvarsfullt arv mycket väl. Här och där påminner de en aning om japanska Mono i manglandet. Definitivt ett band att hålla ögonen på.

Strax efter följer Ornamento y Delito upp, också de litet av en del av samma våg. Ornamento y Delito är dock mer konventionella, mer följsamma. De spelar rock. Även om det är med en inte så liten nypa åttiotalssvärta och postpunkstelhet, fast det varierar. Det blir aldrig komplicerat, men influenserna varierar; ibland punkspattigt och ryckigt, ibland mer åt grungehållet. I sammanhanget är det något av en ovanlighet att spanskan håller, det blir generellt gärna svårt att ta rock’n'roll sjungen på spanska på något större allvar. Ornamento y Delito är dock något så ovanligt som ett heltigenom kompetent och dessutom rätt spännande rockband. Madrid, ett svartfärgat stycke om hatkärleken till huvudstaden, är huvudnumret här. Jag vill lägga vantarna på albumet Rompecabezas de moda y perfección moral snarast.

PJ Harvey infriar tyvärr mina onda aningar. Åtföljd på scen av John Parish så följer hon det spår som påbörjades med White Chalk, även om det visserligen inte finns något piano inblandat här. Polly Jean är som vanligt en fascinerande uppenbarelse, och man kan omöjligen förneka hennes scennärvaro, men att Long Snake Moan närmast blir en akustisk popdänga är lite svårt att förlåta. Den här eteriska, jungfruliga PJ är inte min påse, så jag traskar iväg för att slänga ett öga på Matthew Dear, som turnerar med fullt liveband. Karln tycks förmögen att göra precis vad som helst. Här bjuder han på en dansant show, där största delen av materialet tas från 2010 års Black City. Screamin’ Jay Hawkins-blinkningen You Put A Smell On Me urartar helt i danskaos, både på scen och i publiken. Hybriden av orkester och den elektroniska grunden är fullständigt genial, speciellt tillägget av liveblås tillför verkligen en extra dimension. Matthew Dear är dessutom, Jarvis får ursäkta, avgjort festivalens mest elegante frontman i sin vita gigolokostym. Han jobbar hårt, och det lönar sig; sakta men säkert fylls publiken på till brädden. Bägge bär de helvitt på scen, men i jämförelse med Harvey lyser Matthew Dear som en supernova.

Sedan har vi en snabb mellanlandning på Mogwai, som bjuder på fotbollskommentarer som enda mellansnack, men av någon anledning är ljudet underligt lågt, och den ljudvägg man väntar sig av dem uteblir.

Min relation till Animal Collective och alla deras förgreningar är kluven. Jag får allergiska reaktioner av Panda Bear, men älskar Brother Sport. Just Brother Sport är också den enda låt Animal Collective gör något av under den här spelningen. Som avslutningsakt på största scen ger de sig ut i totalpsykedeliska virrvarr som mest påminner om en spontan jamsession. Publiken vill ha den sista kicken för att börja avsluta festivalen, men det var det nog ingen som fick av Animal Collective här. Bara tröttsamt, tyvärr.

2011 års upplaga av Primavera Sound avslutas kronologiskt med Holy Ghost!. På skiva instämmer jag i Olas slutsats; några väldigt höga toppar, men sedan ett hastighetstapp som gör det hela lite svårt att få helt i mål. De avslutar här sin Europaturné, men är trots en lång rad spelningar är de tydligt sjukt spelsugna. Dessutom är de så väldigt lätta att sympatisera med genom entusiastiska utrop om ”ni är så himla många, herregud, vi har aldrig spelat för så här många förut, ni är sjukt många!”. Resultatet är en timme där inte en fot står still. Holy Ghost! förmedlar verkligen att de har roligt på scen, och det behövdes i synnerhet efter Animal Collective-härvan. Deras nydiscopop understöds av en tung bas, men utan att deras lekfulla attityd tappas bort på vägen. Glittrande och vansinnigt dansant, och festivalen kunde verkligen inte ha avslutats på ett bättre sätt.

Ett antal timmar tidigare inföll dock festivalens enskilt mest imponerande, mest känslosamma och våldsamma händelse; Einstürzende Neubauten. Kanske bör det påpekas att jag aldrig sett dem tidigare, och därför möjligen kan anses som mer foglig och formbar, men det är orimligt att använda något annat än superlativ om den här konserten. Konsert, inte spelning. I samma anda är Neubauten artister, inte ett band. Från den allra första sekunden av inledande The Garden och en dryg timme framåt har Blixa Bargeld publiken i sin hand och under total kontroll. Einstürzende Neubauten leder oss mellan högt och lågt, mellan det mest intensiva industriella slamret och tystnader där man kan höra en knappnål falla, och det enda som hörs är Blixas viskningar, som tvärt byts mot ett trollpacketjut ur avgrunden. Samtidigt går solen ned och skymningen lägger sig över Forum. Sanslöst. Mycket av repertoaren hör till Alles Wieder Offen, men långt ifrån allt. Det är storslaget hur väl EN behärskar dynamiken i sitt material. Det ursinniga, men millimeterkontrollerade, oväsendet kompletterar den Blixa som sedan blir till crooner, enbart ackompanjerad av en vinylskiva fastmonterad på en borr. Användandet av oljefat, industrirör, borrar och diverse metallstycken är givetvis den mer skandalösa, eller om man så vill, morbida delen av EN, för de som vill se cirkus. Det här är dock något helt annat. Det är omöjligt att se hur EN skulle kunna använda sig av konventionella instrument. Metallslagverken är perfektion. Samtidigt som allt är av yttersta precision, så visar Neubauten också prov på humor, om än givetvis en cynisk sådan, som när Blixa efter den tredje låten sjunger en liten visa om att köra ut fotograferna ur scendiket, och lovar att nu bli skandalös och klä av sig på scen, eller som när N.U. Unruh under en minut klär ut sig till påve och orerar till massan. Jag skulle kunna gå igenom det hela minut för minut, men kanske räcker det med att säga att jag får gåshud av att bara tänka på det. Om jag bara sett den här konserten under hela festivalen, hade jag varit lika lycklig för det. Storslaget.

Fredagens Primavera blev en enda lång kräftgång, om man ska jämföra vad som tänkt ses och vad som faktiskt sågs. Sågs gjorde det visserligen, men från det planerade schemat var det bara Twin Shadow som faktiskt gick i mål. Kvällens stora fadäs var ett icke utannonserat tidigareläggande av spelningarna på Llevant, vilket gjorde att Carte Blanche gick på en timme tidigare än vad som angetts, och därmed redan hade slutat när de egentligen skulle börja. Ingen Mehdi och ingen Riton. Samma sak gällde Lindstrom, och större delen av det elektroniska programmet. Man flyttade om schemat, vilket visserligen meddelades via mail ett par timmar före ändring, men ingen information om detta fanns på plats, vilket gjorde att det gick många förbi.

Uppskattningsvis elva timmar tidigare började en solig eftermiddag med Tennis, vars solskenspop visade sig ha mer kraft än väntat. Visserligen är det äkta paret Alaina Moore och Patrick Rileys skiva, påstått skriven under åtta månaders seglarresa på Atlanten, fortfarande ganska så karamellig och tweegullig, men turligen inte helt förankrad i lofi-träsket. En behaglig överraskning.

På något underligt vänster blev jag sedan i Pere Ubu/The National/Ariel Pink-trevägskrocken övertalad till The National, ganska tvärt emot vad som tänkts. De är det perfekta indiebandet som väl egentligen inte är något indieband, åtminstone inte om man ska se till den enorma publik de drog (i backspegeln skulle den stora San Miguel-scenen ha varit bättre lämpad). Fullkomligt omöjligt att ens ta sig nära. Att de lät bra är inte heller någon större överraskning. High Violet slog fast vad Boxer redan signalerat; ett kompetent band som karvat ut sin nisch och putsat sitt uttryck till perfektion. Däremot är The National inte särskilt spännande, men det är bara att ta av hatten för ett band som får det att verka så enkelt.

Brooklyniten George Lewis Jrs Twin Shadow är live ett helt band, och Lewis’ new waveblinkande och glittrande pop växer minst två omgångar. Spelglädjen är uppenbar, och det smittar av sig; hela publiken blir snart ett larvigt glädjesprittande och fånleende folkhav. En sådan spelning där samtliga inblandade avslutar med ett brett flin. Visserligen saknades gjorde At My Heels, men det kan knappast i sammanhanget anses som särskilt stötande. Det finns inte så mycket mer att säga än ”fantastiskt bra”, och länge leve Twin Shadow!

Så. Pulp. Kräver egentligen en fullständig dissekering. Men även om jag har den allra största respekt för Jarvis och hans band, så har sympatierna aldrig kommit till att riktigt omfamna dem. Det är dock bara att konstatera att hjältarna kommer hem. Någonstans transporteras vi tillbaka till sent nittiotal. Hits radas på hits, och Jarvis Cocker, förmodligen världens underligaste sexsymbol, deklarerar sina sympatier för de hundratals fredliga demonstranter som tidigt under fredagsmorgonen 27:e maj blev brutalt attackerade och misshandlade av den katalanska polisen, Mossos d’Esquadra, på Plaça de Catalunya i centrala Barcelona, där de sedan ungefär en vecka slagit läger i protest mot den kalabalik och kaosläge som spansk politik för närvarande befinner sig i. Till svar får han mångtusenhövdat vrål. Spanien är oroligt, många har helt förlorat tron på systemet, och popmusik är som bekant en stark katalysator för frustration. Här, framför San Miguel, fullkomligt exploderar det. Vi tackar och bockar.

Efter två urladdningar på rad var det dags för något helt annat; Battles på Ray-Ban, en amfiteaterscen som är min favorit på området. Deras krångelrock växer till ett monster, volymen är öronbedövande och kasten tvära. Hade jag inte varit så adrenalinstinn så hade jag med största sannolikhet fallit pladask. Med serotoninet på rekordnivåer så blir det dock efter en stund lite tryckande, så jag tog farväl och hann se en liten, liten stund av Lindstroms kosmiska disco innan schemaändringarna tog död på resten av kvällen.

(Texten är tyvärr för närvarande fotolös, eftersom PS’ bildbank för icke fotoackrediterade ligger nere.)

Som vanligt på PS så missar man mer än hälften man tänkt se. Men ibland hittar man också en del överraskningar. Som Baths, tänkt som ett stopp på vägen, men Will Wiesenfelds upphackade rytmer fångar uppmärksamheten, speciellt efter en lång kväll av mycket gitarr. På skiva gränsar Will Wiesenfeld ibland till det farliga ambientlandet, men live kommer hans skicklighet med den uppsjö elektronik som finns uppradad på scen till sin rätta. Wiesenfeld släpper skivor på Anticon, och brukar oftast förankras i hiphopen, men är egentligen ett paradexempel på den bastardisering och uppluckring mellan genres som fötts ur möjligheten att göra musik hur och var som helst via datorprogram eller teknik. Live tar klubbkänslan över, även om vi står på en pir och klockan är fyra på morgonen. Även om Wiesenfelds beats är uppbrutna och kantiga, så känns det hela inte som en berlinsk bunker, utan väldigt organiskt. Absolut kvällens mest oförutsedda.

Långt tidigare hade P.I.L. gjort en muskelrockig och oväntat tung spelning, långt ifrån John Lydons spattiga, spretiga bakgrundshistoria. Hans karaktäristiskt gälla stämma är visserligen intakt, men låter underlig (eller är det bara ovana?) mot en så kompakt bakgrund. This Is Not A Love Song (”but it is, really”) faller givetvis i god jord, men sedan är det rätt tydligt att publiken utöver det inte riktigt vet vad man kan vänta sig. Inte så mycket, visar det sig. Det är svårt att hitta någon gnista någonstans, och även om man gärna vill, så är det svårt att uppbåda någon större entusiasm för P.I.L. anno 2011. Där man istället borde ha befunnit sig var framför Ray-Ban-scenen för Big Boi, det är bara att konstatera av de tre sista låtar jag hann se. Skamvrå.

Så var det då dags för Nick Cave, Warren Ellis, Martyn Casey och Jim Sclavunos att inta scen. Grottmänniskorock är tydligen en gemensam nämnare för många, för framför den stora San Miguel-scenen, med kapacitet för 20 000 personer, är det fullpackat. Med rätta. På något sätt låter allt som spelas som klassiker (i god bemärkelse), allt känns självklart. Cave är uppenbarligen som gjord för svettig, smutsig bluespunk (lika gjord som han samtidigt kan vara för att sjunga ballader om blommor ackompanjerad av ett piano), men jag kan inte sluta fascineras av Warren Ellis, en verklig avart, vare sig han hanterar violin, slagverk eller gitarr. Hans kroppspråk är som en marionettdockas; spretigt, yvigt och överallt på en gång. Med sitt långa hår och skägg ser han ut som något katten släpat in, en stenåldersman ett med sitt stråkinstrument. Grinderman levererar; men exploderar helt gör det i No Pussy Blues. Primitivt, rått, och avgjort skrevrock. Löjligt, löjligt bra. I det här fallet är gammal obestridligen äldst.

Efter en dylik urladdning är det lite svårt att veta vart man ska ta vägen. Tvärt emot Caves råd står vi dock över Suicide, även om det i vissa kretsar skulle kunna innebära att bli ett huvud kortare. Valet föll istället på Caribou, och jag ångrar det inte en sekund. På skiva har Dan Snaith aldrig för mig riktigt hittat hem, men här föll alla bitarna på plats. Med grymt snyggt ljusspel som fond, fyra musiker i en cirkel mitt på scen (i ständigt motljus avtecknar de sig bara som en grupp skuggor) får Snaiths låtar en extra dimension. Även om Swim var tänkt att bli dansmusik som skulle låta som vatten, så får materialet här en högst urban touch. Precis som David sade när han recenserade Swim;

Dansant utan att vara renodlad klubbmusik, experimentell men melodiös och pop utan att egentligen vara det heller.

Det är svårt att sätta fingret på exakt vad Snaith gör – ett högst organiskt hopkok av högt och lågt, nära och fjärran, men det är helt fantastiskt (när de släpper Odessa som näst sista låt exploderar publiken helt). Nick Cave får ursäkta, men Caribou gör kvällens bästa spelning.

Jag vet inte om Salem är så sjukt äkta att jag inte fattar, eller om det mest rör sig om en påse fylld med luft. Förmodligen är det återigen detsamma; de bryr sig inte. Deras mest ödesdigra ljudsjok, främst King Night känns fortfarande lika mycket ond, bråd död, och atmosfären hänger tung över ATP-scenen. Där och då är det en upplevelse. Där och då är Salem fruktansvärt bra, och fullständigt unika. Tyvärr blir det i längden lite för mycket slapp tråkrap och lunkande runt i kalsonger, men jag kan ändå tacka dem för det, eftersom det förde mig till Baths.

Kvällen avslutades otippat med El Guincho, som jag spytt mycken galla över, men som faktiskt bjöd på underhållande tropicaliapop utan att göra det alltför svårt för sig, och en liten stund Girl Talk, som serverade ett inspirerat set galna mashups, men då var klockan redan halv sex på morgonen och dags att traska hemåt.

Idag väntar Carte Blanche, Twin Shadow, Ariel Pink’s Haunted Graffiti och en hel del annat.

Idag torsdag har jag dock ha kommit fram, och hoppas att de flesta artisterna också gjort det. Någon vi kan bekräfta redan finns på plats är Flaming Lips‘ Wayne Coyne, som ägnat de senaste dagarna åt ett hysteriskt twittrande från Barcelona, av varierande skandalgrad. Tack vare Coyne kan jag också pusta ut, eftersom bildbevis finns för Nick Caves ankomst. Vad är väl ett askmoln för Nicke Grotta? Tur var väl det, för om han eller nihilisterna i Salem skulle falla bort, så gör också stora delar av torsdagens hela varande det.

Det ska för övrigt också bli intressant att se hur John Lydons P.I.L. står upp mot tidens tand. Hur han själv gör det rent estetiskt vet vi redan (och det är ungefär lika gulligt som Shane McGowans tandrad. Samma sak gäller för Suicide. Men, idag ligger prioriteten hos Grinderman och Salem.

Jag har gjort en liten Spotifylista med saker av intresse under torsdag kväll här.

Det ska erkännas att sist jag var där somnade jag i en chillout i väntan på att Neil Young skulle gå av scen, eftersom han krävt att ingen annan skulle få spela samtidigt som honom. Jag missade The Horrors, som var mitt förmodligen största kryss, på grund av att mitt sällskap började bråka med ordningsmakten. Liars var sjukt bra, liksom Black Lips och ett återförenat My Bloody Valentine, som gjorde mig döv i tre dagar efteråt. Sen var det inte så mycket mer med det.

Grinderman kom först. Det började klia så smått. Men nja, kanske skulle de med lite tur göra fler spelningar? Så började det trilla in. Salem, Suicide, Gold Panda, Carte Blanche, Caribou, Pere Ubu, Battles, Twin Shadow, Lindstrøm, Neubauten, PJ Harvey, Holy Ghost!… Primavera ringde på och krävde närvaro.

Med en uppställning i den här storleksordningen missar man oundvikligen alltid något (om det inte är så att ens största önskan är att bara se Neil Young). Jag är på väg att lyssna mig igenom samtliga band i festivalens lista, med ett anmärkningsvärt antal ”kolla upp”-anmärkningar i marginalen, men utgångspunkterna är mer eller mindre dessa:

Onsdag:
Echo & the Bunnymen spelar Heaven Up Here och Crocodiles. Även om det finns en hälsosam dos skepsis inblandat här, så hoppas tonårshjärtat ändå på The Mouth. Sedan Caribou.

Torsdag:
Är den ”stora” dagen. Som tur är finns inget obligatoriskt tidigt under dagen, men varande den första dagen för Parc del Forum, det ”riktiga” festivalområdet, är potentialen för urspårning ändå stor. Kanske slänger jag ett öga på spanska oväsensrockarna Triángulo de Amor Bizarro, hypade Das Racist och Big Boi men kvällen tar sin riktiga början med Nick Cave och kompani när klockan börjar närma sig midnatt. Sist jag såg Cave reciterade han roman och spelade piano. Man behöver inte vara ett geni för att förstå att det här blir något helt annat. Sedan, Suicide respektive Salem, som bägge har två troliga utvägar; fantastiskt eller fruktansvärt, utan att i övrigt påstå att de har något gemensamt. Post/krautrock via Lüger, postpunk per Factory Floor och en hel del annat hamnar nog också i påsen.

Fredag:
Mycket lovande tidigt under eftermiddag, men sedan står valet mellan Ariel Pink’s Haunted Graffiti och Pere Ubu, där det är mycket möjligt att David Thomas får stryka på foten. The National gör det nog definitivt. Högst intressant ska det blir att se vad nykomlingen Twin Shadow har att komma med live, men efter det använder jag Ford & Lopatin samt Kode9 som uppvärmning för Carte Blanche, som sorgligt totalkrockar med Lindstrøm. Men, Mehdi och Riton!

Lördag:
Skulle jag i en perfekt värld börja med gotiska, snygga The Soft Moon och olycksbådande La Débil, men det återstår förmodligen att se. Käftsmällen Neubauten vid niotiden på kvällen, följda av en PJ Harvey som jag hoppas tagit sig ur sin eländiga pianoklinkarfas. Matthew Dear, Jon Spencer, Pissed Jeans och The Black Angels står också på önskelistan, innan jag rundar av min festival med Holy Ghost!.

Nedräkningen har börjat.

Skämmas får man ju som bekant göra med jämna mellanrum.

Ja, rötterna finns där, men Woon drar inte alltför höga växlar på dem. Istället blir de aviga beatsen en snygg kuliss till hans försiktiga falsett och oljeblanka melodier, när han verkligen använder sig av dem. Oftast rör han sig egentligen på ett försiktigare territorium, mer pop, mer r’n’b, och kanske inte helt vad man väntat sig av någon som jobbat med Burial.

Några taggar må han inte vända utåt, men när Jamie Woon talar om nattluftens smak, då vet jag exakt vad han menar. Den där absoluta, men luftiga tystnaden och vetskapen om att inte en själ finns i närheten, och frihetskänslan det medför.

Just den stämningen är Woon makalös på. Det är slickt producerat, allt på plats, men utan att kännas plastigt. Istället lyckas han fånga precis den där känslan av urban ödslighet (även om videon till Night Air utspelar sig i raka motsatsen till urban miljö.), utan att ge sig själv alltför stor plats. Mirrorwriting är en stillsam, stundvis hypnotisk och framförallt snygg skiva. Ibland drar sig dock Woon lite väl långt tillbaka, och skivan kunde i ärlighetens namn ha tagit slut efter TMRW.

Som helhet betraktat är Mirrorwriting dock utan tvekan på den positiva sidan. Spegelblankt, diskret, oväntat och väldigt, väldigt bra.

I år går jag lokalt. Men förhoppningsvis går de lokala snart globalt. Årets liveakt, årets helvetesjävla, årets allt helt enkelt. 2009 var Guadalupe Platas år. Jag har under årets lopp sett dem närmare tiotalet gånger, och varenda gång stapplar man ut precis lika tillplattad men extatisk. Nu senast på Teatro Alhambra tillsammans med halvlovande konstpunkare och överetablerade get-lookalikes fick de en sittande teaterpublik att ställa sig upp, stirra och i flera fall gråta. Helt sanslös konsert som kostade både en gitarr och en barreño livet. På skiva är de det bästa i år, på scen är de något av det bästa jag någonsin sett.

Sedan dess har jag sett bandet ytterligare ett halv dussin gånger, och om en månad ser jag dem igen. Sedan dess har de spelat två gånger på SXSW. Sedan dess har Pedro de Dios tappat bort sig i minst trettio städer, tagit hem en sextioårig gitarr färgad av the blues från amerikat och kvinnojagat sig genom hela Spanien. Bandkamraterna Carlos Jimena och Paco Luis Martos försöker med viss uppgivenhet hålla pli, men ibland tar tålamodet slut och det smäller till. Sedan dess har de spelat på strippklubbar och dagcenter för pensionärer (bägge finns på bandet myspace, jag vill inte publicera den ena utan den andra).

Resultatet är ännu en självbetitlad skiva. När jag fick höra de första mixarna från Producciones Peligrosas-studion i Las Alpujarras utanför Granada, hörde jag Habichuelas del Oeste och tänkte något om soundtrack till en apokalyptisk striptease (det tänker jag fortfarande). Guadalupe Plata låter fortfarande som inget annat jag hört. Samtidigt kommer det inspelade formatet aldrig att bli deras starkaste, något de har gemensamt med alla de gamla bluesmännen. Det är live som håren reser sig och fascinationen rycker in. Deras skeletala, men högst sexuella, hybrid av blues och rock’n’roll är live på en annan nivå. Samtliga är de skickliga, men det är ingen tvekan om att det är de Dios’ hypnotiska gitarrspel som pockar på mest uppmärksamhet. Enormt. Giftigt.

Koncentrerat till en bit plast ter sig det hela en aning annorlunda. Strukturen är enkel, men brutal, och ibland är det kanske lite väl enkelt att känna igen sig. Kanske är det jag känner terrängen för väl. Lorena och Como una Serpiente behåller muskelkraften väl också här, men till exempel Veneno tappar och håller inte riktigt måttet. Esqueleto ackompanjeras av ljudet av kedjor som slår mot järnbalkar, vilket smälter perfekt in bandets virvel av demoner, sex, träsk och Screamin’ Jay Hawkins.

I det här formatet föredrar jag dock Guadalupe Plata när de drar ut på det. Tidigare nämnda Habichuelas del Oeste är en formidabel best till låt, som hur jag än beskriver det, kommer att hamna just runt ”apokalyptisk striptease”. Eller kanske inte ”dra ut på det” rätt formulering; ”dra ned” är kanske mer passande. Låtar som Rai och Satánica är inte vad man får från bandet live, men samtidigt är det essensen av dem, och kanske vågar man till och med säga essensen av bluesen..

Jag har sagt det förut, och säger det igen. Guadalupe Plata är ett monster.

D.A.N.C.E. var ganska rakt av en hög trams, och We Are Your Friends-mixen hann man tröttna på hundra gånger om, och sedan kräkas lite till. Att sedan behöva se Gaspards whiskeyplufsiga mustaschnuna över hela musik- och modepressen var också tillräckligt.

Om Justice var något över huvud taget, så var det ett störningsmoment.

Sedan insåg jag att Genesis var ett fantastiskt intro. Någonstans där började väl Justice-femöringen trilla ned. Efter det såg jag A Cross The Universe, den hysteriskt klippta turnédokumentären genom vilken Xavier yttrar i runda slängar femtio ord, och Gaspard än färre. De kollar på lyxvillor, gifter sig med groupies, blir arresterade och besöker skjutbanor med sin pistolgalne road manager. Till största delen av tiden utan att ändra ansiktsuttryck. Växelvis är detta ihopklippt med livematerial; tvärt, snabbt och hårdslående. I ett av klippen syns vad vi kan kalla en mer eller mindre typisk grupp amerikanska jocks, skjortlösa och ihopträngda längst fram vid kravallstängslet. En av dem ser inte ens åt scenen. Han bara vrålar, ett ljudlöst vrål som dränks av Justices barriär av distorsion.

Det är ungefär så jag känner inför Civilization. När adidasreklamen den ackompanjerar släpptes såg jag videon uppskattningsvis ett par hundra gånger, och fick exakt den äckliga känsla av storhetsvansinne som jag spytt så mycket galla över under tonårsåren. Inte nödvändigtvis på det sätt att man vill kicka boll med Leo Messi, men något slags svulstig I-can-do-it-grej.

Det är fortfarande rätt motbjudande, men jag rår inte för det.

SÅ-JÄVLA-BRA. Helt enkelt.

Av de fyra spåren är Dark Allies den absolut starkast lysande stjärnan – i samma stund en kolsvart avgrund som det mest extatiska dansgolvsögonblicket. Kombinationen av 80-talets glänsande strömlinjeform och den sotiga, tvära och ryckiga rockmusik som kravlat fram i det industriella England några få år tidigare är fantastisk. Samtidigt som det är relativt enkelt att tidsplacera dess olika beståndsdelar, så känns slutprodukten ändå helt ny.

Övriga tre spår placerar sig i ungefär samma ficka. En döv kan inse att Skull Fuct samplar Blue Monday. Inte helt utan bagage.

In Tension gör precis det man kan hoppas på av ep-formatet. Inte ett sätt att försöka mörka att materialet inte riktigt räcker till för ett album; utan en riktig aptitretare.

Grace Jones. Ian Curtis. Vilka de riktiga influenserna verkligen är spelar en mindre roll. Om det finns någon egentlig rättvisa i världen (även om Devendra Banharts existens är ett starkt bevis på motsatsen) så får vi mer från Light Asylum.

Jag skulle kunna fortsätta orera i all evighet. Såga dem längs med fotknölarna. Men hey, jag bara skriver om det hela, jag behöver inte stå för att jag producerat det, så vi håller oss i fortsättningen till fakta.

När det är dåligt är det gräsligt dåligt. Yeah!. The Monkeys Are Coming. Men samtidigt är det förmodligen oundvikligt att man genom att slå åt alla möjliga håll någon gång faktiskt får till det. Andra halvan av Wrong Time Wrong Planet är riktigt snygg. I The Knife blir det också rätt klart att det man egentigen bör ägna sig åt är mer regelrätt gitarrpop. Släpp beatsen, det blir bara hysteriskt.

Don’t Say We Didn’t Warn You skulle ha vunnit mycket på ungefär femhundra ingredienser mindre.

Till dess, så är svaret på frågan ja.

I korthet:

Something Dirty är ganska precis vad man kan vänta sig av ursprungligt tysk krautrock på tvåtusentalet. Aviga strukturer, tvära svängar och låtar som antingen är väldigt korta eller väldigt långa. I korthet.

Det mest förvånande ifråga om den här uppställningen av Faust år 2011 är hur stadigt de låter. Inga fladdriga, arty utsvävningar, inga överdrifter. Kompetent, kompakt och tillräckligt. De är uppenbarligen inte var mans kopp te (inte heller helt och hållet min), men nog är de ändå fascinerande. Texturerna är naturligt nära besläktade med mycket ambient och experimentell electronica, men Faust lyckas ändå någotsånär undvika att släppa alldeles för mycket på tyglarna. Bara ibland brister balansen, som i Thoughts of the Dead, ett mummelstycke man kunnat slippa.

Something Dirty är, på det stora taget, ett rockalbum (även om ”rock” givetvis ska läsas relativt här), i den mening att de för tillfället släppt taget om Throbbing Gristle-slamret. Iöppnaren Tell the Bitch to Go Home kan kanske till och med en del postrockare känna igen sig.

Sammantaget; även om Faust inte riktigt är min grej rakt av, så gillar jag Something Dirty. Dessutom; det uppenbara – hur många andra band från tidigt sjuttiotal lyckas fortfarande göra något intressant idag?

Enligt egna uppgifter är inspirationen för både titel och mycket av materialet på Star of Love en halvfärdig opera som sångerskan Laure hittade när hon städade ut det hus en på äldre dagar mentalsjuk släkting lämnat efter sig på den baskiska landsbygden. Den traditionella baskiska kulturen är i mycket separat från övriga Spanien – en egen folkgrupp med ett fullständigt obegripligt språk som gärna hållit sig på avstånd från resten av landet. Under diktaturen förbjöd Franco som bekant befolkningen i norr från att tala sitt eget språk, vilket tillsammans med förföljelser, mord och oupphörliga trakasserier gjorde än mer för deras motivation att ha med resterande del av halvön att göra.

Kontentan är att många av de nordliga traditionerna också på nationell nivå är höljda i mysticism, något som Crystal Fighters, ett kollektiv av jänkare, engelsmän och spanjorer, gärna söker utnyttja. Live använder man sig till exempel av det traditionella baskiska instrumentet txalaparta, ett system av träplankor som spelas av två personer samtidigt, och som ursprungligen var ett sätt att kommunicera på lång distans i glesbygden. Kombinerar gör man med moderna indiediscobeats gjorda för Kitsuné (där de de facto har släppt singel). Fett mystiskt och ”music that celebrates Basque people and the myths of their culture”. Jag kallar det en stor hög av bullshit.

Star of Love är en ofta habil skiva, med höjdpunkter i den dubstepsviktande Swallow (med en ännu trevligare remix av FuntCase att tillgå) och enkla popsången Plage. I övrigt är Crystal Fighters ofta nog så sympatiska, även om sällan övertygande. Jag gillar både With You och Champion Sound, men sedan börjar det ta stopp. Även om nu rave-etiketten kändes genomtrött redan från början (utöver att vara onödig), så varken har eller hade jag personligen så mycket emot banden som fick den påklistrad. Crystal Fighters, däremot, kommer lite för sent till partyt, och har varken tutor eller glowsticks med sig. Alldeles för lite stoppning och för mycket blaj (”vår musik handlar om större saker än bara fest”) gör Star of Love bara blir en halvdan punkt för 2010.

Un Gramo de Fe snuddar faktiskt vid de flesta av dessa territorier. I grunden gör Pony Bravo rätt avskalad indierock, men har uppenbarligen låtit sig inspireras av sina omgivningar (i Sevilla håller man gärna på traditionerna, och flamencon är mycket stark i södern), samtidigt som de visar upp tydligt psykedeliska influenser, dock mer i avig No New York-anda än gräs och fred på jorden. För ovanlighetens skull kan ryktet faktiskt stämma – bandet är något av en ful ankunge på den inhemska arenan. Det inger hopp för ny intressant spansk musik, som ovanför lokalnivå ofta har svårt att få fäste. I nuläget vimlar det dock av spelställen, festivaler och inte minst band, och det verkar faktiskt som att en ny era är på ingång.

Sedan att jag kanske egentligen föredrar att teoretisera om Pony Bravo framför att spela Un Gramo de Fe om och om igen… Så länge de håller sig på en abstrakt nivå är allt finemang, och elektroniska boogiestycken som La Rave de Dios och den svängiga China da miedo håller för både en och flera prövningar. Så fort vardagen tränger sig på, så gör nivån dock ett dyk – fyllehistorier utan spets, berättelser om att sitta på en fest tokhög på svamp och göra ingenting som inte fyller någon vidare funktion. Pony Bravo förlitar sig för mycket på rock’n’roll-myten. Men att enbart tjata om hur full man är och hur mycket knark man tryckt i sig gör ingen sommar.

Ändå slutar Pony Bravo och jag ändå på en relativt positiv ton – de är faktiskt något av en frisk fläkt där luften tidigare stått alltför stilla. Förhoppningsvis är det ett tecken på att södern börjar stega framåt och andas ny luft.