De rör sig i trakter som bevistades av många i början av nittiotalet. Då efterföljare till Pixies och Dinosaur Jr. gjorde indierock med stort hjärta, men med mindre eftertanke. Trevliga band som var mindre arty än Yo La Tengo, men mindre renslipade än (sätt in tråkigt amerikansk collegerockband här). ”There Are No New Clouds” är […][...]

Ben Kweller vill och lyckas se ut som en buskille. Spontant vänder det sig lite i mig när det verkar som han försöker så mycket. Fula mössan och tandborsten och den fåniga uppsynen. Tjena, jag sätter ner min skiva i skivbutiksfacket modern-ung-man-som-är-lite-tokig-och-alternativ. Men när jag härdar ut och faktiskt lyssnar får jag några sköna små […][...]

Blue States, eller Andy Dragazis, släppte sitt första album, ”Nothing changes under the sun” för två år sedan. Turnerande med bl.a. Thievery Corporation följde och Blue States blev – åtminstone på scen – något av ett band. Nu har Andy Dragazis fått ihop nog med låtar till uppföljaren – ”Man Mountain”. Tolv stycken. Några instrumentala […][...]

Dream Theater hade varit stolta över introt. Dan Reed Network hade passat i kläderna. Det är med viss skepsis jag lyssnar igenom ”Strangest Parade” med The Makers. Läser mig till att bandet funnits sedan 1991, att de är från USA och att de tydligen brukar spela garagerock åt det mer glammiga hållet. Efter att ha […][...]

The Gypsies består av tre killar i högstadie-/gymnasieåldern som vunnit en rocktävling och spelat in egen skiva. Vanligtvis brukar detta framkalla ett antal varningsklockor. Det gör också The Gypsies skiva när den anländer. Entusiasmen är det inget fel på, men jag är orolig när jag börjar lyssna. Men mycket av min oro kommer på skam. […][...]

Kanske gör jag det för lätt för mig när jag konstaterar att finska Flannelmouth följer i fotspåren av The Crash och säkert har möjlighet att slå igenom på samma sätt. De bägge banden låter inte precis lika, men deras förkärlek till melodisk pop känns delad. Flannelmouth har spelat in den här EP:n i Hagsätra, söder […][...]

Fake Moss från Stockholm har uppmärksammats av bl.a. P3 Demo. På EP:n ”She's Smashing the Room Again” ber de knappast om ursäkt för den uppmärksamheten. Här samsas två låtar inspelade i replokalen med två tidigare demos. Det svänger spännande om Fake Moss. Svensk åttiotalsgarage möter Joy Division, Cult och The Doors. Inledande ”She's Smashing the […][...]

Har du hört Marilyn Mansons ”Portrait of an American Family” finns det ingen anledning att höra Dumper, då har du redan hört nästan allt som är bra med skivan. Har du hört White Zombies ”Astro Creep: 2000″, finns det ingen anledning alls, då har du redan hört resten. Jag blir frustrerad av att höra på […][...]

Byråkratrocken lever! Det utropar männen bakom Post i brevet som presenterar skivan ”Allt är bra nu”. Ja, det är väl svårt att undgå att se grå kostymer och bruna internpost-kuvert framför sig när man lyssnar på de elva låtarna på albumet. Post gör musik som ekar av Reeperbahn, Lustans Lakejer andra band som svänger lika […][...]

Förra årets ”Drag queens in limousines” hyllades av många. Uppföljaren är också den en stark sak med texter från livets bakgårdar och musik med svärta. Men med en ton av hopp. Skivan innehåller elva låtar i släpig, svedd och melankolisk countrystil. Låtar med nerver på ytan alltid med en stark historia berättad i för genren […][...]