Det märktes att Arvikafestivalen, precis som årets upplaga av Hultsfred, fegkörde rätt hårt på de stora banden. En fegkörning som ju trots allt är helt rätt väg att gå, rent ekonomiskt sett. Av de elva banden på största scenen Vintergatan är sju svenska. Och de flesta av dem platsar på vilken bred stadsfestival som helst. […][...]

[Brus] blev en rätt intressant bekantskap som mest dök upp lite på vinst och förlust, trots att jag var lite bekant med namnet. De tre låtar jag hörde var alldeles för lite för att egentligen komma med något utlåtande, men den lågmälda syntpopen gav helt klart mersmak att nosa vidare. Timbuktu & Damn levererade en […][...]

Torsdagen kom ju i princip helt och hållet handla om en enda grupp: festivalens huvudbokning New Order. Jag hann med halva spelningen med Slagsmålsklubben som lät riktigt trevliga och som framförallt sparkade igång Arvikafestivalen 2005 med den äran, sväng och peppad publik. En av festivalens på pappret mest intressanta spelningar följde strax efter när Khonnor […][...]

New Order. Ett av förra årets mest stilbildande och banbrytande band. Såväl vad gäller musik som estetik. Lika mycket stil som de hade när de hade när de begav sig, lika hopplösa ser de ut nu. Barney i en rätt ful seglarjacka och Hooky i ett linne, ett halvt andetag från en riktigt genomsunkig nätbrynja. […][...]