Ben Kweller vill och lyckas se ut som en buskille. Spontant vänder det sig lite i mig när det verkar som han försöker så mycket. Fula mössan och tandborsten och den fåniga uppsynen. Tjena, jag sätter ner min skiva i skivbutiksfacket modern-ung-man-som-är-lite-tokig-och-alternativ.

Men när jag härdar ut och faktiskt lyssnar får jag några sköna små poplåtar till livs. Weezer, Sean Lennon, Ben Folds och Beck dyker upp som referenser, men här finns också mer folk (eller anti-folk) och egenhet.

Ben Kweller började karriären tidigt i unga grunge-bandet Radish som fick skivkontrakt när skivbolagen letade efter en till Silverchair. De turnerade världen över redan som sextonåringar och fick släppa en skiva. På den här skivan märks inte grunge-rötterna särskilt mycket. Möjligtvis skulle man kunna ana en rockbakgrund i de skramligaste partierna, men som solo är han pop.

Detta är egentligen inte hans solodebut, tidigare spelade han in ”Freak Out! It's Ben Kweller” och sålde den själv vid spelningar. Stora delar av den skivan finns med på ”Sha Sha”, men tyvärr inte den enda bra versionen av ”Ice Ice Baby” som du någonsin hört (i Bens version heter den ”BK Baby”).

”Sha Sha” håller inte riktigt hela skivan igenom, men stora delar av den får mig att känna vinddraget av något som blåser en av vägen.

Dystra ”In Other Words” berör mig, tar tag i mig och jag njuter. In other words, en jävligt bra låt.

Beach Boys-kören i bakgrunden till inledande ”How It Should Be (Sha Sha)” krokar i min mungipa och förankrar med hullingen. Ger mig ett leende på läpparna varje gång. Kimya Dawson från Moldy Peaches körar.

”Make It Up” minner om en tid när Weezers blå skiva härskade över mitt universum och det är ett bra minne. Och när de från sticket bygger upp till refrängen den sista gången väntar och väntar jag på det förlösande tonartsbytet. När det till slut kommer känner jag mig tillfredställd och nöjd.

”No Reason” känns som en möljare när den börjar, men när Ben snabbt bryter ner den till en ensam gitarr köper jag möljandet nästa gång det kommer. Och foten stampar takten under bordet.

Till singer/songwriter-dängan ”Lizzy” vill jag bara stå framför en liten scen och sjunga med tillsammans med en mängd glada trevliga människor med lyckliga ögon och värme i hjärtat.

Det finns fler spår som är helt ok. Men som helhet faller den lite. Den har växt storligen under tiden jag haft skivan i min ägo och det är ett tag sedan (skivan kom i somras). Det tog ett tag innan jag riktigt fann den, men eftersom Ben diskuterades i forumet i veckan tänkte jag att jag lika gärna kan dela med mig av min upptäckt nu som någon annan gång.