Så har Manic Street Preachers samlat sig. Tjugo låtar blev det – och låtlistan imponerar. Från inledande ”A design for life” till avslutande ”Motown Junk” känns det som en värdig musikalisk resa genom det här bandets karriär.

Skönast känns energiska saker som ”Motorcycle Emptiness”, ”You Love Us”, ”The Masses Against the Classes” och ”Motown Junk”. Där visar Manics upp en piggare och starkare sida än den som härskat under de senaste åren.

Men jag tycker även att sentida låtar som ”If You Tolerate This Your Children Will Be Next”, ”The Everlasting” och ”So Why So Sad” har sin plats på denna samling. Det är en annan sida av bandet som inte ska förnekas.

På det hela taget känns Manic Street Preachers som ett band som utvecklats ganska bra och fortfarande lever rätt väl, trots att stela låtar som ”Tsunami” och ”You Stole the Sun from My Heart” letat sig in även här.

Av de två nya låtarna är ”There by the Grace of God” bäst. Den har vuxit till sig efter ett par lyssningar och just nu spelar jag den rätt ofta. ”Door to the River” kommer aldrig igång riktigt.

Så långt är allt bra, men köper du dubbeln får du dessutom tretton låtar till, eller remixade versioner av låtar som redan förekommit. Några kan du vara utan, men några är riktigt, riktigt sköna. Men det är kul att höra vad David Holmes, Chemical Brothers, Massive Attack, Mogwai och andra gör med några av Manics största hits. Inte minst Avalanches-remixen av ”So Why So Sad” är ett ordentligt lyft.

”Forever Delayed” är en bra samling. Visst skulle jag gjort några andra val av låtar, men det är bara att inse att det här bandet imponerar.

Om det är ett slutdokument får framtiden utvisa.