Burst
Andromeda, kl 15:00

Fem minuter innan konserten ska börja är det i princip tomt framför scenen. Jag hade väntat mig något annat när Burst (som nästan är att betrakta som ett lokalt band) ska mala ut sin nersvärtade metal. Perfekt ångestrens i mina öron. Men massorna finns någon annanstans. Det är kanske för tidigt trots allt.

Trots den glesa publiken bjuder Burst på en habil energistinn konsert. En del av magin som kan uppstå på en mörk klubb vill inte infinna sig och illusionen bryts mer än en gång av att Linus Jägerskog hälsar på någon polare som står i publiken. Det blir familjärt och avslappnat istället för hårt och brutalt.