Det är synd att den här skivan mest låter som sur akustisk grunge. Texterna är personliga och Christine Owman har en hel del att säga.

Det är en tämligen avskalad miljö ”Open doors” befinner sig i. Låtarna byggs upp kring Christines starka sång och gitarrspel. Allt kommer direkt från hjärtat känns det som.

Därför är det tråkigt att skivan som helhet känns ganska gnällig. Jag skulle vilja höra lite lättare låtar från Christine Owman. Låtar som inte är baktunga av Alice in Chains-influenser.

Då skulle nog den styrka hon verkar besitta komma till sin rätt.