Kristofer Åström säger tack och hej på ett tag. Nu är det Fireside som gäller och solokarriären är tänkt att ligga på is. Hur det blir med det återstår att se. Det finns mer material inspelat som kanske blir en EP till sommaren och om någon vill boka Hidden Truck så är de välkomna att höra av sig.

”Dead End EP” bjuder på fem låtar. ”Satan” har vi hört förut. Nu har den fått en större kostym och det är dagsformen som avgör vilken version som tränger in djupast. En bra låt är en bra låt – oavsett produktion. Glockenspiel eller ej.

”You Are My Sunshine” är ytterligare en i raden av covers och som vanligt når den inte riktigt upp i samma klass som de egna låtarna. Bra, men inte oumbärligt. Den cover man riktigt längtar efter att få förevigad är ”Cuts Like a Knife” med Helix. Det vore något extra.

Återstår så tre låtar. Inledande ”One Good Moment”, ”If You Really Wanna Know” och ”One More Drink”.

”One Good Moment” är med Kristofer-mått mätt en upptempo-låt. Country-vibbarna får mig instinktivt att först inta försvarsställning. Men som vanligt spårar det aldrig ur. Jag önskar att jag kunde förstå var gränsen mellan god och ond country går, men tills den dagen får jag glädja mig åt att Kristofer verkar veta det och att han håller sig på rätt sida. Peter Hermanssons piano driver på och Jari Haapalainens gitarrer kvider av ensamhet, vilket ökar låtens dynamik.

Det mest spännande spåret är annars ”If You Really Wanna Know” som har en riktigt stor och dramatisk produktion. Visserligen enkel, men det är utan tvivel en låt som sticker ut hakan. Det tog några lyssningar innan den satt, men sen fanns inga tvivel kvar längre. Haapalainens gitarrer och Per Nordmarks trummor driver det inte alltför raka arrangemanget framåt. Kanske en föraning om hur nästa fullängdare kan komma att låta? Modet att ta ut svängarna mer blir allt större.

Avslutande ”One More Drink” är bara Kristofer och en akustisk gitarr. Bitterhet gör sig bäst med enkelt ackompanjemang. Ännu en i raden av fantastiska låtar som visar att mindre oftast är mer.

Nu är det bara att hoppas att det blir något av de lösa planerna att släppa något mer till sommaren med Hidden Truck, för det vore synd om trenden med lite strösläpp mellan de ”riktiga” soloalbumen skulle brytas. För tillsammans med Firesides plattor bildar de en helhet som få andra, om ens någon annan svensk artist kan matcha.