Förra årets ”Drag queens in limousines” hyllades av många. Uppföljaren är också den en stark sak med texter från livets bakgårdar och musik med svärta. Men med en ton av hopp.

Skivan innehåller elva låtar i släpig, svedd och melankolisk countrystil. Låtar med nerver på ytan alltid med en stark historia berättad i för genren ganska välbekanta ord och uttryck.

Som helhet blir ”Filth & fire” lite för tung nu när glad rock och soul firar triumfer i min CD-spelare. Men här finns låtar som är omöjliga att värja sig emot.

Inledande ”Walk through the fire” är en sådan. Den tvingar mig att sitta ner och lyssna. Den ger inte utrymme att tänka på något annat. När den är färdigt med mig är jag ganska matt. Den är vacker och ödesmättad och kan förmörka solen vilken kalasdag som helst.

I ”Sugar Cane” spelar Mary munspel på ett sätt som säger minst lika mycket orden:

”First came the sugar cane
then came Thibodaux
Cane sugar built this town
cane sugar paved these roads
They burn the leaves to harvest cash
money for the company
Money makes the world go round, money, money, money
(…)
The soot and ash are falling
like a dark and deadly snow
The air is full of poison
to the Gulf of Mexico
Dirty air, dirty laundry,
dirty money, dirty rain
A dirty deal with the devil
burning the sugar cane”

Det finns ett antal låtar jag kommer återkomma till med jämna mellanrum på den här skivan. Mary Gauthier gör melankolisk country i sin bästa svärta, men förmedlar snarare hopp än hopplöshet. Det är stort och kommer bli större när löven börjar falla.