Har du hört Marilyn Mansons ”Portrait of an American Family” finns det ingen anledning att höra Dumper, då har du redan hört nästan allt som är bra med skivan. Har du hört White Zombies ”Astro Creep: 2000″, finns det ingen anledning alls, då har du redan hört resten.

Jag blir frustrerad av att höra på Dumper. De stinker så mycket att jag vill slå sönder saker, slänga hörlurarna i väggen och stampa på cd-spelaren. Det enda som är bra med skivan är det de skamlöst stulit. Och att det får mig att vilja lyssna på originalen.

Utan att höra det tycker antagligen till och med ni att de är pinsamma med titlar som ”Jesus Christ Superfucker”, ”Original Devil” och ”Making a Monster”. Det verkar faktiskt som de själva tror att de är upprörande. Jag kan riktigt se de små korgossarna i Dumper sitta där och klappa varandra på ryggen när de skrivit en ”ful” textrad.

Dumperkille 1: ”Bra killar, nu kommer alla liksom bli alldeles tokiga”
Dumperkille 2: ”Ja, och vi kommer säkert få indragen veckopeng – men det skiter jag i”
Dumperkille 3: ”Hö hö hö”

De hade behövt tänka för att kunna lyckas med en bråkdel av det Manson gjort. Manson vet hur han skall störa och han gör det bra, med intelligens. Dumper har ingen.

Sen att de upprepar sig själva till förbannelse gör det inte direkt bättre. Ibland blir jag förvånad att det står i displayen att det är nästa spår. Det har liksom inte hänt någonting.

Och jo, innan ni säger någonting som liknar det någon av er sa i diskussionsforumet härom dagen, ”Portrait of an American Family” är en lysande skiva.