Johannes 5:8. Förutom att gå och dö och se till att Systemet stänger tidigare än vanligt sade även Jesus till honom: ”Stå upp, tag din säng och gå.”

The Antlers senaste och i viss mån första album Hospice (först självreleasat och sedan uppköpt av ett bolag med efterföljande succé) var en lidande vacker historia som kretsade kring sjukdom och död. Hur deprimerande det än låter var resultatet fantastiskt. Skivan skrevs enkom av hjärnan bakom The Antlers, Peter Silberman. Tillsammans med Michael Lerner och Darby Cicci bildade han en kollaborativ enhet.

På uppföljaren märks mer av det samarbetet, de har från början utgått från varandra. Det är inte längre ett konceptalbum och materialet är inte lika nattsvart men fortfarande hjärtskärande vackert. På Burst Apart tar de ut svängarna mer och blir ibland nästan pop som på French Exit, eller filmmusik till en oskriven film noir som på Tiptoe. I det stora hela gör de epos som nästan kräver ett tryck på repeatknappen. Rolled Together känns mer hoppfullt än något annat, en sång som skulle kunna följa efter en hela dagen utan att någonsin bli irriterande.

Starkt spår följer på starkt spår, det är svårt att hitta sprickor någonstans. Det är svårt att hitta favoriter i något som är så heltigenom gott. Peter Silberman har redan skrivit fyra album totalt och är knappt 25. Vågar man hoppas på ännu mer?