Just A Dream är Nellys bästa låt sedan Dilemma, och jag är förvånad över att singeln inte har fått ett större genomslag. Taylor Swift har ju till och med twittrat att hon gillar den!

Apropå Dilemma så återförenas Nelly och Kelly på 5.0, i Gone som utgör kapitel två av den berättelse de påbörjade för åtta år sedan. Lika bra som då blir det givetvis inte, men de två artisterna passar bra tillsammas och Gone lyser hyfsat starkt i sin trista omgivning. Nelly är bra när tempot blir lågt. Som på Don’t It Feel Good, en av få låtar utan gäster, där Nelly visserligen lägger ganska energiska verser men beatet flippar inte, och refrängen är mycket trevlig. Det blir bra. Sämre blir det i katastroflåtarna som gästas av bland andra Akon, T-Pain och DJ Khaled.

Jag väljer att fokusera på det som är bra. Det är roligare, och jag antar att mina fördomar har fått sig en smäll på käften eftersom jag förvånas över att Nelly faktiskt kan få till det.

Jag gillar somrigheten i Long Gone, men jag fördömer allt som Chris Brown är med på och det går före allt annat. Synd att slänga bort en skön refräng på det sättet. Nelly gör dock rätt för sig på spåret efter, She’s So Fly. Där lägger han ner en fet hook och låter T.I. höja standarden med en kvick vers.

Nelly är bäst på R&B, men han är inte en typisk R&B-sångare. Det blir inte smörigt när Nelly sjunger. Därför klarar sig skivans sista låt, Nothing Without Her, från att bli en alltför töntig ballad. Verserna är sisådär, och ylande elgitarr är aldrig något positivt, men refrängen sitter som en smäck! Nelly har överlag funnit bra melodier till de låtar på 5.0 som i stort sett är rena R&B-låtar. Däremot har han inte lyckats lika bra på raplåtarna. Beatsen är otroligt tråkiga, och när Nelly gör meningslös klubbmusik säger jag som alla som inte lyssnar på rap: det är jö helt värdelöst.

1000 Stacks är låten där Nellys speciella rapstil gör sig bäst. Ska han rappa om oväsentligheter är det på det sättet han ska göra det. Diddys hook skadar faktiskt inte, och Biggie-samplingen ger låten en streetkänsla mitt i klubbandet. Nelly känns som den mest stereotypa av stereotyper, men han har sin stil och när han använder den på bästa sätt blir det väldigt bra. Som i videon nedan, lyssna och njut.

Just A Dream