Jag vaknade efter en tältnatt och kan knappast kalla mig utvilad. Men tack vare gott sällskap, bra väder och lite frukost kändes inte längre mattheten i kroppen. Vi tog en promenad in till stan, fikade på ett litet café och inväntade dagens spelningar. Fredagen var dagen då Arvikafestivalen präglades av främst rockband och soligt väder.

Sparzanza var först ut att spela på Andromeda och det gjorde de med flaggan i topp, trots att det var glest på folk framför scenen. Det var synd att inte fler var där och njöt av timmen på Andromeda, men de som var där fick se och höra riktigt bra värmländsk hårdrock.

Rockbandet Takida spelade under dagen på den stora scenen, Vintergatan. Vi valde då att sitta vid sidan av, i slänten tillsammans med flera andra. Spelningen kändes mycket längre än 75 minuter, den lama rocken var inget som föll någon av oss i smaken. Bandet gör en tråkig spelning utan några överraskningar och mainstreammusiken gör att jag satt och gäspade mitt i konserten. Curly Sue som var Takidas extranummer fick den största responsen men det var också den enda låten som var värd den.

Maskinen måste nämnas från denna dag. Spelningen i Apollo var magisk. Så fort Maskinen tog plats på scenen så förvandlades tältet till en nattklubb. Folkmassan hoppade, skrek, rappade och dansade sig igenom Maskinens framträdande. Det var en timme späckad av fartfylld musik och glad stämning och ingen lämnade tältet utan att vara svettig och öm i fötterna efter allt dansande.

Kvällens höjdpunkt för majoriteten av festivalbesökarna var självklart In Flames. Pyroteknik, distade gitarrer och bra sång av Anders Fridén gjorde att ingen gick därifrån besviken.

Andra dagen på festivalen var en bra dag och vädret gjorde att humöret på besökarna och mig var bättre än föregående dag. Musiken och framträdandena gick inte att klaga på utan förväntningarna som fanns uppfylldes med råge.