Ett av de mest omnämnda debutalbumen den senaste tiden enligt Hype Machine är Ra Ra Riots debut The Rhumb Line, som släpptes i USA för någon månad sedan. I Sverige släpps skivan först i slutet av september, men enligt gitarristen Milo Bonacci är hypen inget de tänker särskilt mycket på.

– Vi visste inte vad vi skulle ha för förväntningar. Vi försöker att fokusera på det vi gör och inte fästa oss vid vad som skrivs i bloggar och sånt. Vi är glada att vi har tagit oss så här långt, och det är skönt att se att allt vårt hårda jobb börjar betala av sig.

Det är en framgång man unnar dem. Ra Ra Riot bildades för två år sedan i Syracuse, New York och blev snart förband till Art Brut och Editors. Men förra sommaren försvann trummisen John Ryan Pike efter en spelning och återfanns dagen därpå drunknad. Efter begravningen bestämde sig bandet ändå för att fortsätta och under hösten 2007 spelade de med tunga hjärtan in The Rhumb Line.

Albumet är sparsamt pyntad amerikansk pop med ett brittiskt driv. Jag frågar om de brittiska influenserna, som känns tydliga, men Bonacci känner inte helt igen sig.

– Vi tycker mycket om Talking Heads, Kate Bush och The Police. Vi har alla oräkneliga andra influenser – men det är svårt att sätta fingret på vad vi är mest inspirerade eller influerade av. Förmodligen påverkar vissa artister eller låtar beslut vi tar varken vi vet om det eller inte.

Tydliga i ljudbilden är fiolen och cellon, som spelas av klassiskt skolade Alexandra Lawn och Rebecca Zeller. Enligt Bonacci bidrar de med en utpräglad känsla för melodier och harmonier.

Bandet skriver all musik tillsammans och på fem personer kan det vara ett jobb som tar månader. De stressar inte utan fortsätter tills alla känner sig nöjda.

– Vi ger varandra feedback och bollar idéer mellan varandra tills vi har någonting som alla kan känna sig uppeldade över, berättar Bonacci.

Men i nuläget tar de det lugnt med låtskrivandet och koncentrerar sig på att lansera The Rhumb Line via en lång USA-turné. Inget Sverigebesök är ännu inplanerat för de spelningar som enligt Bonacci är rejäla energiurladdningar men det lär komma med tanke på hur bandet tagits emot hittills.