Robin Sjunnesson.
Foto: Tomas Lundström

Robin Sjunnesson ger ett något disträ, för att inte säga smått förvirrat intryck. Vi har tagit plats mellan två av tälten som agerar artistloger i Frihamnen under Metaltown, där bandet delar på uppgiften att tala med media.

Men jag ska inte klandra honom, tvärtom är jag full av förståelse. Sonic Syndicate klev alldeles nyss av scenen, efter att ha öppnat Metaltown inför några tusen personer.
– Vi visste inte hur mycket folk det skulle bli eftersom det var så tidigt. Men det var skitbra och många från våra hemtrakter. Detta är nästan lite av hemmaplan, säger Robin, som under intervjun får besök av – farmor.

Lägg därtill att det senaste året har varit halvkaotiskt för bandet, med turnéer och skivinspelning. Falkenbergsgruppen vann en tävling som skivbolaget Nuclear Blast anordnade – och resten är som man säger historia.
– Det känns som om senaste året har varit en månad. Det har varit pang, pang, pang, pang. Vi skrev kontraktet och sen var det iväg och spela live på MTV, säger Robin Sjunnesson.

Karin Axelsson.
Foto: Tomas Lundström

Sonic Syndicate har onekligen kommit från närapå ingenstans, för att nu kallas Sveriges nästa stora metalexport. Men det är mer andra än bandet själva som säger det.
– Vi har aldrig sagt det. Vi kör så länge det är roligt, det är inget mål i sig att slå, säger Robin.

Ett steg på vägen dit är hursomhelst den nya plattan som blev helt klar i dagarna. Uppföljaren till fjolårets Only Inhuman heter Love and Other Disasters och når allmänheten i september. Skivan vittnar om ett mer moget Sonic Syndicate, något som Robin bekräftar.
– På förra skivan kände vi inte varandra som låtskrivare. Nu gick vi in i studion utan att ha med oss ett enda riff och skrev där. Alla sex bidrar med olika idéer och det gör att de som hört skivan säger att den är mer varierad.

Skivan markerar också ett avsteg från ledstjärnan In Flames, som många såväl som bandet själva noterade likheten med på Only Inhuman. Nu har blickarna vänts mot USA tillföljd av de två turnéer som bandet har gjort där det senaste året. Robin nämner ett band som Atreyu som något som influerat Love and Other Disasters.
– Vi har lyssnat mycket mer på amerikanska band, säger Robin.

Men samtidigt finns fortfarande kärnan av vad som är Sonic Syndicate kvar. Och kärnan är, utöver den melodiska metallen, växelvis skrik- och ren sång samt en keyboard som sprider melodier omkring sig.
– Lite smörigt, lite skrikigt, beskriver Robin de båda sångarna Roland Johansson och Richard Sjunnessons uttryck.
Keyboarden, som numera används förinspelad när bandet spelar live, kommer dock att tonas ner.
– Men den kommer inte att försvinna.

Roland Johansson och Richard Sjunnesson.
Foto: Tomas Lundström

En ny låt bjöds Metaltownpubliken på, och den kommer att vara med under festivalspelningarna i sommar. Enligt Robin var det en speciell känsla att få spela det nya materialet live, eftersom alla har bidragit med sina idéer.
– Vi tittade på varandra när vi spelade den och alla smajlade, säger han.

Även om varken Robin eller någon annan i bandet pratar i termer om att bli större, är de medvetna om vikten av denna den tredje skivan.
– Det är den viktigaste. Dels för att folk säger att vi ska vara nästa stora grej. Det gäller att den här blir bättre, säger han.

Och i höst får de draghjälp av hjältarna i In Flames, när Sonic Syndicate åker med dem på turné. En klockren kombination rent musikaliskt kan tyckas och Robin håller med.
– När vi spelar är det en del som har In Flames-tröjor på sig.

Och även om Sonic Syndicate rört sig bort från In Flames musikaliskt är göteborgarna fortfarande högst närvarande i Sonic Syndicates närhet.
– In Flames är In Flames, det kommer bli hur grymt som helst att åka ut med dem. Det är turnén med stort T, säger Robin Sjunnesson.