Ja. Självklart har den här helgen, eller hela veckan, bestått till stor del av musik. The Mary Onettes, som jag nämnde förra veckan, hade en kort, intim liten spelning på Landet i onsdags, samma dag som nya skivan släpptes. De var tydligen lite nervösa för att det inte skulle dyka upp någon, men visst var övervåningen på Telefonplanskrogen full och visst var applåderna och busvisslingarna energiska. Kanske, kan jag tycka, passar The Mary Onettes bättre i en större lokal, i alla fall musikmässigt, men de var bra. Får se om jag går på spelningen på Klubb Ace på lördag.

Gårdagskvällen blev Pet Sounds Bar och en fullsmockad releasefest för This Perfect Days samlingsskiva Setting Things Straight [1987-2007]. De har aldrig varit mina favoriter så, men det var trevligt och det bjöds dessutom på godis. Musik och Rollokola, jag tror inte det kan bli mycket bättre.

Sedan blev det inflyttningsfest några kvarter bort och lite musik på jiddish. Underlig som festmusik, men rätt trevlig.

Annars gillar jag just nu norska The Lionheart Brothers nya album Dizzy Kiss, och först och främst den helt fantastiska 50 Souls and a Discobowl. Och Salad Days. Om dem lovar jag att berätta mer.