Timbuktu & Damn!
Arena, Karlstad
2007-03-28

Jag har sett Timbuktu & Damn! så många gånger nu att det måste till något extraordinärt för att jag ska gå hem med ett fånflin på läpparna. Det krävs att både artister, publik och jag själv är på rätt humör. Att stämningen blir så där kompakt euforisk som ett riktigt svettigt möte med Timbuk och lundaspexarna kan bli.

Förutsättningarna var inte riktigt de bästa i Karlstad igår. Bandet hade åkt från Malmö – en riktigt dryg resa, tro mig jag vet. Jag hade åkt buss till konserten efter en arbetsdag i Örebro. Publiken var ganska gles, om än ungdomligt entusiastisk (det var en spelning med fri ålder). Publiken nådde knappt upp till scenkanten och det var inte svårt att se att det kändes obekvämt för Timbuk att se ner på publiken när den fanns så nära.

Timbuk jobbade hårt och gjorde sitt yttersta för att skapa kontakt med publiken.

Men det blev ändå aldrig så där riktigt övergrymt som jag vet att det kan bli.

Trots att jag sett dem så många gånger hittade jag ändå några små höjdpunkter vid sidan av den uppenbara vitamininjektionen som stavas Mapei. Att ”Karmakontot” flyttat ändå närmre Kuba i sitt nya arrangemang värmde. Att de lyckades göra allsång av ”Spring som en kriminell” (som var tänkt till nya albumet, men lämnades utanför) var imponerande (bonus för ”Low Rider”-passningen i kompet). Men allra snyggast var avslutande omtolkningen av ”För länge sen” med Ice Cubes ”It Was a Good Day” (eller snarare The Isley Brothers ”Footsteps in the Dark”, beroende på musikhistoriskt perspektiv) i botten.