Max Peezay
Andromeda, kl 16:00

Det är inte Max Peezays fel att jag inte orkar vara på konsert tre timmar i sträck. Så jag ger honom tyvärr bara tre låtar trots att jag gillar det jag hör. ”Tyvärr” har han Mackan från Fattaru med sig och han är en så brutalt mycket större personlighet på scenen att han fullkomligt tar över. Det är han som sköter mellansnacket och försöker hetsa den lilla skara som samlats. Jag önskar att jag hade haft mer energi och velat stanna, men fixa tältplatsen kändes som en bra sak.

Johnny Boy
Lyran, kl 19:00

Precis som de flesta andra är jag där för att höra hiten ”You are the Generation that Bought More Shoes and You Get What You Deserve”. Det gör med andra ord inte så mycket att vi kommer till Lyran lite sent. Ljudet är tyvärr inget vidare och studsar hårt mot väggarna, så när hiten väl kommer får det vara bra med det. I samma stund som klacken vänts drar de igång ”Sheena is a Punk Rocker”. Covers! Möjligheten hade helt glömts. Dansandes bort över området noterar jag att det faktiskt låter bättre utanför. Skumt.

Thåström
Vintergatan, kl 21:45

Han gör som han vill i alla fall den gode Joakim. Att öppna med två ballader är kanske modigt, men nog för att jag ska hinna tröttna snabbare än blixten. Matintag med gubbrock i bakgrunden blir resultatet. Oddsen att han skulle köra någon gammal PLP-låt får ändå betecknas som rätt små (även om det så klart hade varit korrekt just på Arvikafestivalen). Den vegetariska texmex-tallriken är hur som helst sjukt prisvärd.

Pascal
Lyran, kl 23:30

Ett av banden jag har sparat på till Arvikafestivalen. Trots det blir jag återigen lite sen scenen. Märkligt hur det kan vara på festival. Kanske är det trio-sättningen som gör det eller så är det kännedomen om hur de ska låta och hur låtarna låter på skiva som gör att Pascal känns långt bättre än Johnny Boy. Pascals rundgångsrock gör sig i all fall utmärkt på Lyran. Skrålvänliga bitar som ”Förbi fabriken” och Springsteen-covern ”Hungrigt hjärta” gör mig på utmärkt humör inför kvällens avslutande akt.