Petter
Apollo, kl 15:00

Att låta AFC öppna med tre egna låtar är så klart en fin gest av Petter, men tända publiken lyckas de inte med. Deras sluggiga hiphop har inte samma feststartarkvalitéer som Petters allsångsnummer.

Så när Petter kommer ut på scenen backad av DJ Sleepy och med Spotrunnaz-Miki vid sin sida stiger jublet direkt i det hyggligt välfyllda och största tältet. Tillsammans drar de igenom de största hitsen ur katalogen.

Senast jag såg Petter gnällde jag över att Sleepy inte förlitade sig på originalbeaten. Den här gången tycker jag att han gör allt rätt. Oftast inleder de på ursprungsbeatet för att sedan gå över på en gammal klassiker eller ett mer kontemporärt beat. Det funkar utmärkt.

Kanske är det eftermiddagstiden som gör det, men jag får aldrig den där riktiga peppen trots att Petter poängterar att han inte har några problem att vara live och trots att gensvaret oftast är på topp. Större än under ”Så klart” blir det i och för sig aldrig och den bränns av någonstans mitt i setet.

Sämst funkar oväntat nog ”Repa skivan”, men det beror delvis på att mikrofon-nivåerna strular lite. Som bäst blir det när Desmond Foster kommer ut och bland annat kör en version på årets publikfrieri, Håkan Hellström-samplande, ”Storstadsidyll”.