Text
Depplåtar + Distans = OSANT
Just nu finns det en rolig bok i välsorterade bokaffärer. Den är skriven av Tom Reynolds och heter ”I Hate Myself and Want to Die: The 52 Most Depressing Songs You've Ever Heard”. Vad den handlar om är ganska uppenbart – godtyckligt har författaren samlat en rad sånger som alla har en sak gemensamt: de är totalt deprimerande. Säkerligen har de använts av tusentals människor som behövt starthjälp till självömkans patetiska land. För tydlighetens skull har Tom Reynolds delat in kapitlena i olika typer av depplåtar, allt ifrån kärleken-är-slut-desperation till allt-går-åt-helvete-ändå-apati. Och efter varje låt finns också en beskrivning av innehållet och lite annan bonusinfo.
Det är intressant, det där med depplåtar. Hur otroligt fäst man blir vid dem och hur absolut beroende allt är av vilken period man går igenom när man hör dem. Råkar texten stämma det allra minsta med känslan man har så är man fast. Har man en gång smyglyssnat på Alanis Morrisettes existensiella krislåt gång efter annan finns det liksom ingen återvändo. Vad man än har att säga om Alanis stånkande ilska i övrigt så kommer låten alltid att betyda något speciellt och risken finns att man fem år senare vid en flashback sätter på precis samma låt och fäller en tår igen. I smyg förstås.
Jag är totalt distanslös till mina depplåtar. Aldrig blir jag så förenad med en låt som med dem – inget kommer närmare hjärtat. Det är som att läsa ett horoskop som helt generellt säger ”du har otur idag” när jag precis snubblat i en vattenpöl och tappat bort plånboken. Jag erkänner det inte, men tänker innerst inne att det kanske ändå stämmer, det där med astrologi. Det är samma sak med låtarna. Jag erkänner. En riktigt deppig dag tror jag på fullt allvar att jag har en tvillingsjäl i både Leonard Cohen och Elliott Smith.
And so, here it goes. Carolinas all time 15 depplåtar. Utan inbördes rangordning.
1. ”Hope There's Someone” – Anthony and the Johnstons
2. ”Between the Bars” – Elliott Smith
3. ”I want you” – Elvis Costello
4. ”Fake Plastic Trees” – Radiohead
5. ”Asleep” – The Smiths
6. ”Everyone Else in the World” – Stina Nordenstam
7. ”Famous Blue Raincoat” – Leonard Cohen
8. ”I See a Darkness” – Bonnie 'Prince' Billy
9. ”Hallelujah” – Jeff Buckley
10. ”Letter To Elise” – the Cure
11. ”Something Vague” – Bright Eyes
12. ”Clay Pigeons” – Blaze Foley
13. ”That I Would Be Good” – Alanis Morrisette
14. ”Angie” – The Rolling Stones
15. ”Fuzzy” – Grant Lee Buffalo
Publicerad: 2005-09-30 16:16 / Uppdaterad: 2005-09-30 16:16

19 kommentarer
Nick drake
songs: ohia
Neil Young
Joni Mitchell
saknas
#
måste inhandlas omgående.
#
Bra deppval.
En annan ruggig depplåt är ju Roads med Portishead. Kan iofs inte riktigt säga varför… men den är så ödslig på något vis.. Samt the Cures "To wish impossible things". Där är det inte mycket som är glatt.
#
Låter som en bok som bör inhandlas snarast.
1. Malcolm Middleton – The King of Bring
2. The Cure – The Figurehead
Mer än så orkar jag inte tänka ut just nu.
#
snacka om att ha musiksmak som en linjär box. skitrist.
#
Bara jag som tycker att Something vague är en värdelös låt?
#
Carolina är en bra rekrytering. Helt klart en av mina favorit-redaktions-medlemmar, redan nu.
#
Grym lista! Hjälp, jag blev helt sugen på att gå och slå på "I Want You", "Fake Plastic Trees", "Everyone Else In The World" och "Hope Theres Someone". Gamla favoriter, allihopa. Men bortglömda, tills nu.
#
jag skulle nog välja en annan Radiohead låt…How To Disapear Completely. Så oerhört ödslig och sorglig att man gråter varje gång.
#
*gäsp*
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
#
Någon låt från Suicide Handbook, med Ryan Adams…saknas
En rätt trist lista det där men antar att ens referenser är olika
#
mmm fuzzy!
#
vilken enorm besvikelse boken var.
#
Sen när är Ange med Rolling Stones en depplåt? Till och med De sista ljuva åren med Lasse Stefanz är deppigare och har mer svärta.
#
Montag:
Jag håller inte rikgit med. "Sista ljuva åren" handlar väl om att man ska försöka ha det så bra man kan när man är gammal och grå, medan "Angie" handlar om ett par som inte får livet tillsammans att funka fast dom förtvivlat gärna vill och fast dom har bestämt sig att bryta upp så älskar dom varann och han ser henne vart han än går och ingen kan mäta sig med henne osv. Det tycker jag är skitsorgligt. Men smaken är ju delad och det där var bara mina. Vilka är dina förutom "sista ljuva åren"?
#
Pratar vi depp vill jag propsa på i princip vilken låt som helst från albumet "Ladies and Gentlemen We're Floating in Space" med Spiritualized. Och i princip allt annat som Spiritualized har gjort också.
Det mesta på Bonnie 'Prince' Billys album "I See a Darkness" är svårt bra som depp, förutom sista låten som är alldeles för positiv…
#
Clay Pigeons är uppåt tycker jag. Han bestämmer sig för att lämna sitt låga läge liksom. Den mannen har för övrigt gjort den bästa låt som någonsin skrivits "Picture cards cant picture you".
#
Jag skulle vilja tipsa om Brilliant Trees, med David Sylvian, från skivan med samma namn (Brilliant Trees alltså, inte David Sylvian). Även utrustad med grym, patenterad Jon Hassell-trumpet.
#
Cat Powers "Good woman" är depp för mig. Den får mig att gråta när jag behöver.
#
Kommentera eller pinga (trackback).