Men Shining då, är min enda tanke så här på väg ner till Hultsfredsfestivalen. Shining har släppt årets bästa skiva, ”In the Kingdom of Kitsch You Will Be a Monster”. Nine Inch Nails har släppt en av årets besvikelser, ”With Teeth”. Samtidigt som Nine Inch Nails går på på Pampas spelar Shining upp (på Stora Dans). Och jag står i valet och kvalet.

Jag har följt Nine Inch Nails sedan början av nittiotalet. Varit ett riktigt fan. Köpt singlar och versioner av singlar. Jag åkte till London för att se Fragile-turnén 1999. Men jag vet inte riktigt om jag kan leva med att missa NIN live när jag har chansen. Men ärligt talat är jag inte riktigt sugen. Jag önskar så att det ska bli några märkliga programförändringar så jag slipper välja. För jag kommer stå där framför Hawaii-scenen och fundera på vad jag missar.

Gå emellan då, säger vän av ordning. Men tänk om jag missar det där speciella tillfället då? Det där tillfället som gör vilken av konserterna som helst odödliga. Neurotiskt? Kanske.

(Upplagt en dag sent, men ändå.)