Några skivor jag haft liggande i en hög och sannolikt inte kommer att ta mig tid att skriva något längre om. Men ni kan ju få veta vad jag tycker om dem ändå.

The State of Floral Beings
”Dirt Nap”
Trewetha Records
CDS/2004

Elektrisk fläskrock som för tankarna till Fat Truckers. Postpostpost-skrammel som dansar med monotin och i stunder är irriterande som satan. Klart jag gillar det. Men vad hände med albumet? Har jag sovit på det? Det här är ju bara två (tre) låtar. Jag vill ha mer. (7/10)

Samling
”Le Nouveau Rock n Roll Français”
Item Music/Chronowax Records/V2 Music
CD/2004

För att bevisa att Frankrike är mer än filtrerad house och chanson. Eller nåt. Rock'n'Roll som spänner över avståndet mellan garaget, Suicide och Sigue Sigue Sputnik. Jo faktiskt. Som bäst när greppet om traditionen släpps och det blir elektroniskt sväng (Boy from Brazil för att ta ett exempel). Gott och äckligt i en liten plastlåda. Galna fransmän och fransyskor är faktiskt aldrig helt fel. (6/10)

Thee Butchers Orchestra
”Stop Talking About Music (Let's Celbrate That Shit)”
Voodoo Rhythm Records
CD/2004

Brasiliansk garage-rock'n'roll via den europeiska hovleverantören av bluesigt skrammel. Om du är nere med Voodoo Rhythm-grejen (eller t.ex. Accione Mutante) är det här absolut något för dig, även om det kanske inte är det vassaste Beat-Man gett ut. Men ibland vill man bara ha lite skramlig bluesrock och någon som ylar som en varg. Analysera mindre, sup mer – ungefär så kan väl budskapet sammanfattas. Ok då. (6/10)

Chick Habit
”More More More More”
Silence Records
CD/2005

Älska eller hata har varit utgångspunkten i de flesta recensionerna av den här skivan. De flesta har också gjort just det. Själv hamnar jag någonstans mitt i. Jag älskar Milène Larssons röst som sticker iväg som en vilt tjutande och helt okontrollerbar häxpipa. Jag ogillar gitarrljudet så mycket att jag vill skicka någon till replokalen och vrida om reglagen i smyg. Summan blir att jag gillar det. Det är over the top emellanåt och det är alltid en bra sak. (6/10)

Green Day
”American Idiot”
Reprise/Warner
CD/2005

Vore det inte för de där två punkoperorna ”Jesus of Suburbia” och ”Homecoming” hade det här kunnat vara en riktigt trevlig liten skiva. Singlarna har du redan hört och de håller som bekant gammal god klass. Mycket går på tomgång. Kanske är jag reaktionär när jag begär att Green Day skola blifva vid sin poppunkläst, men det är ju där de är som bäst. Jag vet inte om jag vill ha ett Green Day med pretentioner. Slappna av och ta världen med ett syrligt leende. (5/10)

Zan Clan
”We Are Zan Clan …Who The F**k Are You??!”
GMR Music Group
CD/2005

Zinny Zan har hållit hårt i rocken som pendlar mellan glam och sleaze ända sedan 80-talets glada dagar i Easy Action. Har någon andats om avsteg från den smala vägen har han fnyst, fräst och dragit. Inte så märkligt att han är ensam kvar från förra upplagan av sin egen klan kanske? Det här är klyschfest i kvadrat. Men det är också riktigt kompetent och konsekvent genomfört. Så om du likt Zinny aldrig hittat något av värde utanför den här genren är det kanske intressant. Jag nöjer mig med att konstatera att det i alla fall är bättre än sist. Det är nästan lika bra som ”Bop City”. Det är mest jag som tappat suget. (4/10)

The Mopeds
”Fortissimo”
Crunchy Frog
CD/2005

En gång för vad som rent logiskt måste vara massor av år sen var The Mopeds ett av Sveriges finurligaste och sötaste små popband. Någonstans längs alla världsturnéer som blåssektion kom någon på att det vore roligare att spela rock. Det var en dålig idé. Det här känns lite som att träffa en gammal flickvän och stå där förundrad och fundera över var attraktionen en gång låg. (4/10)

A Sonic Sound Session
”The Chips Kiesbye EP”
Joyless Jack Records
CDEP/2005

Det är en fantastisk titel. Det positiva tar slut ungefär där. Och nu ska jag beskriva hur det här låter i mina öron. Jag är ledsen, men det låter inte så kul. Ungefär som det där studentbandet som funkade jättebra på festerna med alla overallsklädda teknologer på kåren i Luleå. Det där kompisbandet som lyckades turnéra till de kringliggande kårerna. Och det förvånar mig inte om de skulle kunna sälja några hundra ex av den här EP:n till fulla teknologstudenter. Låt mig bara slippa höra det här i nyktert tillstånd igen. Vid närmare eftertanke, låt mig inte höra det full heller. (2/10)