”When the weight of the world has got you down
and you want to end your life.
Bills to pay, a dead-end job,
and problems with the wife.
But don't throw in the tow'l,
'cause there's a place right down the block
Where you can drink your misery away

At Flaming Moe's…
When liquor in a mug
can warm you like a hug.
And happiness is just a Flaming Moe away
Happiness is just a Flaming Moe away”

– Signaturmelodi för Moe's Tavern a la ”Cheers”
(The Simpsons S3E10: #8F08: ”Flaming Moe's”)

Det var signaturen dekman. som sa det i en forumdiskussion och han sa det sannare än amen i kyrkan: alla band som har namn med Simpsons-koppling förtjänar respekt! Och om mitt minne inte bedrar mig ska det även existera ett band med namnet Monty Burns & The Sector 7G Drones, men banne mig om jag kan minnas vart eller hur eller ens vad det handlade om.

Vad gäller The Flaming Moes så har de bilden klar för sig. Något sånär i alla fall.

När det i moesarnas (ja, de kallar sig så) pressrelease talas om country- och jazz-dängor och ett evigt refererande till sombreros, tequila och allmän ökensymbolik är steget till Calexico ungefär tjugo centimeter.

I teorin i alla fall.

Men istället spelas det i ”Donkey” munspel som vore det ”Orange Blossom Special”, inledande ”Some Other Day” svänger som ett gäng trubadurer på grisfest och helt plötsligt har någon kidnappat en synt och tänjer ut ljudmattan i skeva mönster.

Där har vi The Flaming Moes styrka.

The Flaming Moes svaghet är när de ska framhäva det melankoliska.

Det här landet är redan knökfullt med ledsna killar som vill marknadsföra Den Svenska Svårmodigheten, men herregud, det räcker nu. Återerövra istället Den Svenska Synden och gör det med ett sväng och en spelglädje och texter om att, ”I can't play hard to get” (”Hard to Get”), inte genom att kalkera Kristofer Åström och hans Hidden Truck (”Loveletters”) med en så trubbig blyertspenna att all den egna stilen smetas ut i diffusa sjok.

Blås i den där saxofonen tills ögongloberna tränger ut, klappa händer tills handflatorna är flådda, mal alla melodier genom keyboarden tills de är skelögda och irrar över hela stället och sluta aldrig, aldrig, aldrig att Svänga.

”It's like there's a party in my mouth and everybody's invited!”
– Moe Szyslak

Just så.