I ”Awake, Drunk And Average” flyger Wan Light runt i pophimlen och vägrar komma ned innan låten är slut. Samma naiva popkänsla får jag av ”Get It Straighter” (för övrigt en skitbra låttitel). Och i ”All Things Go Round”.

I de tre låtarna har Wan Light tagit alla sköna harmonier från pophistorien och bakat en monstermuffin. Ett bakverk som innehåller apsnygga gitarrer inramade av effektfull elektronik.

Som du måste smaka på.

Sedan bjuder de på några riktigt sköna lugna stunder. I ”In The Heart Of Sarah Freeman”, ”The Astronauts” och ”It Doesn't Have To Be In Your Lifetime” samsas behagliga melodier med light-electronica.

Perfekta att skölja ned en monstermuffin med.

Några överdådiga sångarrangemang mindre hade stärkt den här skivan. Kanske kunde några låtar strukits. För det blir lite segt mot slutet. Sången, som ligger någonstans mellan Jon Anderson och Jonathan Donahue tär på tålamodet när låtarna är lösa i konturerna.

Men som helhet är det här en bra popskiva. Den elektroniska kusinen till demon med Eskju Divine jag fick för ett tag sedan.

En kort flygur i pophimlen är ju också en flygtur.