Det finns något djupt i följande; Suede tillkännagav sitt uppbrott samma dag som de uppträdde på något som kallas ”Fame Factorys Månadsfinal” (bandades igår, sänds imorgon). Det gick inte att sjunka lägre. Det startade med en otrolig hype för tio år sedan. Det slutade hos Bert Karlsson.

Men innan dess hann de föra Bowies och The Smiths arv vidare. Jag minns Suede som ett mycket bra band. Trots olyckskorparnas kraxande under bandets sista år. Här är 46 anledningar att minnas Brett Anderson, Bernard Butler, Mat Osman, Simon Gilbert, Richard Oakes, Neil Codling och Alex Lee.

”So Young”
”Animal Nitrate”
”Moving”
”The Drowners”
”Metal Mickey”
”The Next Life”
”My Insatiable One”
”He’s Dead”
”Introducing The Band”
”We Are The Pigs”
”Heroine”
”The Wild Ones”
”The Power”
”New Generation”
”The 2 Of Us”
”The Asphalt World”
”The Living Dead”
”Killing Of A Flash Boy”
”Bentswood Boys”
”Trash”
”Filmstar”
”Lazy”
”She”
”Beautiful Ones”
”Saturday Night”
”Europe Is Our Playground”
”Young Men”
”The Sound Of The Streets”
”These Are The Sad Songs”
”Sadie”
”Electricity”
”Can’t Get Enough”
”Everything Will Flow”
”Down”
”Asbestos”
”Indian Strings”
”He’s Gone”
”Crack In The Union Jack”
”Killer”
”Implement Yeah!”
”Positivity”
”Obsessions”
”Beautiful Loser”
”Streetlife”
”Untitled…Morning”
”Simon”