Reunion består i första hand av duon Jens Lodén (bas, samplers mm) och Mathias Landaeus (synthar, melodica mm), men nästan lika mycket av Svante Lodén (gitarr och slagverk) och Måns Block (trummor och slgaverk). Lägg till det en lång radda av mer eller mindre kända gästmusikanter – Tim Hagans (trumpet), Per ”Texas” Johansson (klarinett och saxofon), Jonas Kulhammar (saxofon) och Frida Hyvönen (sång) till exempel.

Utifrån namnen och instrumenteringen har en del av er redan gissat att det handlar om någon sorts jazz. Förmodligen också att det handlar om den modernare och elektroniska varianten. En gissning som inte är helt fel.

För Reunion pysslar med vad som är att betrakta som nu-jazz. Den är elektronisk, men samtidigt organisk. Ibland drar den mer åt ena hållet, ibland mer åt det andra.

Personligen tycker jag att det blir som bäst när de är mer jazz och funk än house och elektronik. Som bäst blir det i agurkfunkiga ”When I Was Nine”. Då fångar de mig fullt och jag är i deras våld i ett par makalöst svettiga minuter. Detsamma gäller den skönt pianojazziga ”Polish Lady in White”. Den träffar mitt i prick.

Och även om inget faller igenom helt är det mer sällan än ofta jag faller lika hejdlöst. Men för den som har en fäbless för elektronisk nattklubbsjazz är det här definitivt värt att kolla upp. ”Re:” har haft en märklig förmåga att smyga in i min cd-spelare de senaste veckorna.