Så det här är stoner, var min första reaktion när jag hörde ”From the spaceways”. Jag
som tyckte det lät som träskrock från den amerikanska södern. Boogie, anyone? Men det
visar sig att ”From the spaceways” inte är riktigt representativ för bandets övriga verk. Istället
är det en utflykt i bluesrock-träsken. Jag antar att det är därför det andra spåret på epn är
en cover på Groundhogs ”Cherry red”. Groundhog var ett av Storbrittaniens försök till
bluesband under 70-talet. Och Groundhogs själva blev Herbal mixture och lite mer knarkiga
sen. Omvänt alltså för We.

Det här är alltså vad de gör. Frågan är nu om de gör det speciellt bra. Mitt svar måste
bli nej. Medelmåttig sång, medelmåttigt gung och medelmåttig attityd (förutom skivans
röda vinyl). Varför de får komma till två av Sveriges största festivaler övergår mitt förstånd.
Men det är väl på gamla meriter.