En av mina bekanta – tillika musikskribent på en lokaltidning någonstans långt ute på den östgötska vischan – berättar om när han fick Holdens debut i ett paket från skivbolaget. Han berättar att när han skummade genom pressreleasen och råkade läsa namnet ”Jenny Öhlund”, slog han händerna för kinderna och började rusa runt i cirklar, […][...]