Det är något djupt oemotståndligt med Little Dragon. Alla ljud som far som studsiga projektiler genom rymden. Färgglada bollar mot en blåsvart bakgrund. Krokar som fångar in och drar mig till en ny skön värld. Och så då Yukimi Naganos sång. Jag inbillar mig att jag hör spår av turnérandet med Gorillaz på den tredje […][...]

Det mest uppseendeväckande med SBTRKT är inte att Aaron Jerome i sin SBTRKT-skepnad väljer att dölja sitt ansikte bakom färgglada masker. Det handlar mer om den förskjutning hans musik tagit sedan släppet under eget namn Time to Rearrange. Från den tidigare puttriga nu-jazziga smyghousen har han tagit ett rejält kliv, inte som utstyrseln kan antyda […][...]

Det Stone Rollin’ framför allt är, är en bagatell. Han inte bara tittar bakåt, han har bosatt sig där. Förra skivan The Way I See It ställde honom på en scen med slick kostym flödande i färgat ljus. Den här gången är han mer på en svettig klubb, men i ungefär samma tid. Han för […][...]

Det går så klart att teoretisera precis hur mycket som helst runt Gorillaz tredje album. Men det är inte temat runt plastens överjävliga inverkan på vår värld eller Damon Albarns uppenbara känsla för att välja sina gästartister med största möjliga omsorg som gör Plastic Beach till ett av årets finaste album. Alla de där detaljerna […][...]

Little Dragon gjorde enligt många förra årets bästa skiva. I december åker de på turné till Australien som förband åt Gorillaz och i januari blir det USA-turné. Yukimis röst är en av de finaste Sverige har att komma med. Vilket är årets album? – Big Boi Sir Luscious Left Foot…The Son of Chico Dusty. Vad kommer […][...]

2009 var året då Yukimi Nagano en gång för alla slutade vara Koops first lady. När Little Dragon släppte sin episka rymdsaga Machine Dreams var det inte längre någon tvekan om var hon hör hemma. Sedan början av juli har hon och bandet spelat sig igenom stora delar av Europa och USA, oftast till stående […][...]

Yukimi Nagano. Då var det avklarat. Kanske räcker det så? För hur jag än vrider det kommer jag tillbaka till Yukimi Nagano. Hon har en röst som är rakt igenom unik. Rakt igenom fantastisk. Jag blir glad av Yukimi Nagano. Namnet ligger så fint i munnen. Det är med inga rationella mått relevant. Yukimi. Nagano. […][...]

Det gick undan, så jag missade säkert en del. Allt jag tänkte få med fick inte plats, jag skar hårt och utan pardon. En del jag hoppats på levererade inte lika starkt som väntat (läs: Common och Kanye). Natalie Gardiner Summer Rain Eftersom det är en syster till Arise är det den låt som fastnat […][...]

När Koop skulle fira sin nya skiva på Spy Bar härom kvällen stod det Dresscode: Ja på inbjudan. Det betydde inte så mycket mer än att bandet gärna ville att gästerna som kom skulle vara fina. Men att specificera närmare hade varit att göra våld på vad Koop låter som. För Koop låter som något […][...]

Emrik Larssons debut-EP som soloartist, ”I min egen värld”, är en samling om fem märkta sånger. Märkta av en lång resa utför. Från den glittrigaste och mest uppmärksammade toppen som stjärna i Sveriges hårdast festande partymaskin, Stonefunkers, ner till den svartaste och mest obemärkta botten. En människa som fått smaka av livets goda och salta. […][...]