Ända sedan discon putsades av och släpptes in i de fina rummen igen sådär mot slutet av nittiotalet har den ompaketerats i en drös olika former. Från den mest spegelbollsglänsande och originalsamplade glädjediscohouse till saker som bara är ”disco” till titeln (och som definitivt inte förtjänar att använda det ordet). De senaste tre åren eller […][...]

Arctic Monkeys succé brukar tillskrivas Myspace och deras hängivna fanskara där som ledde fram till den snabbast säljande debutskivan någonsin i England, mitt i det som brukar beskrivas som en skivbranschkris. Brasilianska CSS har haft en liknande väg fram. Genom Fotolog.com (fotocommunity-sajt) och Trama (brasilianskt Myspace, typ) skaffade de sig både en hängiven fanskara och […][...]

Som jag har väntat. När Shoomp och Much More började cirkulera förra året sprang jag omkring i små glädjeturer på väggarna hemma i lägenheten. Här skulle jag kunna ha en alldeles för lång utläggning om varför De La Soul är ett av de bästa hiphop-band världen skådat, men jag nöjer mig med att konstatera att […][...]

Discjockeyn var för discon vad James Brown var för funken. Den tändande gnistan för en ny genre. Det var DJ:n som bestämde vad som skulle spelas på diskoteken och som på så sätt definierade vad som kom att bli disco. Skivspelarna och tolvtumssinglarna var hans verktyg. Nästan ett decennium senare var DJ:n en lika viktig […][...]

Erick and Parish Making Dollars. Det var liksom aldrig något snack om varför Erick Sermon och Parish Smith började göra musik tillsammans som EPMD. Raka rör. Musiken och texterna flöt på i samma anda. Feta rytmer som var mer för arslet än huvudet. Men bra var det. Tillsammans lyckades de klämma ur sig sex album […][...]

Det var länge sedan det pratades om Mariah Careys musik. Den senaste tiden har snacket mest handlat om hennes löjligt lukrativa kontrakt med Virgin, hennes kollapser och varför hennes klädkonto verkar minska för varje skivsläpp. I början av nittiotalet handlade det mest om hennes ballader, som man antingen hatade eller älskade, och hennes imponerande röst. […][...]

Jag tvekar om jag skall vara förbannad på att de håller så hårt på myten om the Gorillaz eller om jag skall gilla det till döds. Jag vet inte. Jag är väldigt nyfiken på vilka alla runt projektet är, men jag tycker samtidigt det är en fantastisk idé de byggt upp (eller: jag tycker det […][...]

Tom Tom Club är bandet som består av de andra två från Talking Heads – Tina Weymouth och Chris Frantz. Tom Tom Club var den lättsammare, gladare sidan av Talking Heads vita punkfunk. Lite busigare, lite spånigare, lite gladare, lite lyckligare. Talking Heads brukar ju beskrivas som den tänkande mannens dansmusik. Tom Tom Club är […][...]