Mitt musikintresse började på allvar när jag upptäckte svensk och brittisk punk från sent 70-/ tidigt 80-tal. Det började väl med Ebba Grön, Sex Pistols och The Clash. Fortsatte med samlingsskivor. Jag minns framförallt samlingsskivan Svenska Punkklassiker som gavs ut i samband med den svenska punkens 25-årsjubileum (ja, just nu är jag långt ifrån Perfume […][...]

När jag försöker erinra mig lyckade dubbelalbum blir listan inte särskilt lång. Men bland dem jag kan komma på tänker jag kanske främst på The Clashs fulländade London Calling, som när allt kommer omkring bara var ett dubbelalbum när det släpptes på LP. Med sina dryga 60 minuter platsar alla låtarna på en CD-skiva. Andra […][...]

Lonelady Nerve Up Warp/Border Blandar pop med en uppdaterad post-punk. Myspace The Postmarks Memories at the End of the World Unfiltered Records/Bonnier Amigo Pop som blickar bakåt en si så där 40 år. Myspace The So So Glos The So So Glos Green Owl/Bonnier Amigo The Clash? Myspace The Don Darlings The Shortest Straw Alleycat […][...]

En ursäkt vore på sin plats. Tjugo minuter över tre, Tysta Maris debutalbum från i fjol avfärdades utan pardon av undertecknad och bandet gavs ingen uppmärksamhet under det årets West Coast Riot. De uppenbara Rancid-flörtarna och den samhällskritiska punkrocken som går i rakt nedstigande led till Ebba Grön kändes inte överdrivet spännande då och trots […][...]

Det är en fin linje han numera balanserar på. Det är få förunnat att ligga på rätt sida Lundell-träsket. Joakim lyckas. Med den strålande äran ska tilläggas. I och med Skebokvarnsvägen 209 skrevs ett nytt kapitel i Thåströms karriär, det mest utlämnande världen tagit del av. Fram tills nu. Att hans omvärld tar emot den […][...]

Jag har en ganska tveksam inställning till mycket på skivan Spring Ricco. Den känns halvfärdig. Love Antell är som en 5-årig pojke som ivrigt vill påverka en ond vuxenvärld genom att bara gallskrika på ett torg någonstans i Sverige. Det är sött men det räddar inte världen. Tyvärr trissade jag nog upp mina egna förväntningar […][...]

En liten uppföljning på gårdagens spellista. Thåström har uppenbart ett gott öga till Garbochocks punkklassiker eftersom han spelat in flera av dem i egna versioner. Här en spellista med Thåström-covers av Garbochock, The Lollipops, Steppenwolf, The Clash, The Doors och Blå Tåget. Lyssna på låtarna i Spotify.[...]

Många av oss har väl velat säga ta det här jobbet och stoppa upp det nånstans till jobbiga chefer. Här en spellista fylld med inspiration för dig som planerar att göra det. Bland andra Jeffrey Lewis (med en fantastisk Crass-cover), Dead Kennedys, Ramones, The Queers, The Nomads, Black Flag, Beck, The Specials, The Clash, Roy […][...]

Med influenser från mer eller mindre varenda känt pop/rock/indieband sedan början av nittiotalet är det väl svårt att göra fel. Men kanske än hellre, jävligt svårt att göra rätt. Lika svårt, för att inte säga omöjligt, är det att lyssna på Nite O’s och verkligen känna att man upptäckt något nytt. Skramlig, halvyr och ryckig […][...]

Foto: Sofia Qvarnström Så står alltså 23:e upplagan av Hultsfred för dörren och en känsla av att det är ”nu eller aldrig” är påtaglig. Den allmänna uppfattningen i diverse medier är att det måste gå bra i år för att motivera fortsatta festivaler vid Hulingen. Och vi är benägna att hålla med. Årets startfält ser […][...]