Det traditionella sättet att samla bonusspår och b-sidor är att lägga alla låtar i den ordning de släppts. Allt extramaterial som inte funnits på album i en rak följd. Så har inte The Charlatans gjort. Istället har de valt ut de låtar som i deras tycke är de bästa som i de flesta fall inte […][...]

Jag måste erkänna att Timo Maas bara var ett namn för mig när jag fick Loud. Hans namn hade svischat förbi lite här och där, men jag hade aldrig tagit mig tid att lyssna närmare. Att han var DJ visste jag. Jag hade en vag aning om att han släppt lite grejer själv (vilket i […][...]

Jag har alltid hållit The Charlatans som det bästa av banden som sprang ur Madchesteråren. Trots alla de motgångar som drabbat bandet har de enträget fortsatt, ständigt utforskandes ungefär samma grooviga brittiska popådra. De har alltid fyllt sin musik med en rejäl dos funk och soul. Hela tiden har de gått sin egen väg, med […][...]

När jag hör The Charlatans nya börjar jag fundera på varför min introduktion till deras musik var ”Between 10:th and 11:th” – av de flesta ansett som deras svagaste album. Jag gillade ju ”The Only One I Know” från debuten, ”Some Friendly”, så där jättemycket som man nog bara gör ibland. Jag funderar på om […][...]