Norge. Detta grannland man älskar att ha en kyligt avog inställning till, där klyschan gör gällande att landet är så fullt av självgodhet att det räcker och blir över. En sak är ju säker, Rumble in Rhodos kan cementera invånarnas ”koselig”-het. Det är så pass bra. Signs of Fervent Devotion är en i många drag […][...]

Har post-hardcore som genre gått i stå? Beror på vem man frågar. På ena sidan lägret finns puritanerna som enträget håller Relationship of Command som enda behövlig referens, på andra sidan moshpiten hittar vi kidsen som knarkar Bring Me the Horizon-mp3-or och tycker att The Blood Brothers är lite för knepiga. Samtliga ur dessa läger […][...]

Den 3 maj släpps Fleet Foxes uppföljare till den självbetitlade debuten från 2008. Helplessness Blues – singeln med samma namn som albumet – bjuder på ett lite mer oslipat Fleet Foxes. Något som ska gå igen genom hela albumet. Fleet Foxes spelar på Way Out West och Øya-festivalen i sommar. Med sig i bandet har […][...]

Det är egentligen helt jävla omöjligt att lista de bästa skivorna ur ett helt årtionde. Vi gav oss fan på att göra det. Det här är min lista, den sammanställdes för några veckor sedan. Skulle jag ge mig på att göra en ny skulle den antagligen inte se likadan ut. Föga förvånande domineras listan av […][...]

Februari är den kortaste månaden på året och var de gamla romarnas sista månad på året. Men för oss väntar fortfarande nästan ett helt år av nya musikupplevelser. Här är några av dem som vi hunnit beta av. Bäst i februari? Det här. Brooklyn, Atlanta, New Orleans, Chicago och London. Samtidigt på samma scen. Den […][...]

Med en strupe från en ung flicka korsad med en galen testosteronstinn man börjar och slutar Jaguar Love. Där har du allt du behöver veta för om du ska bli intresserad av att lyssna på Take Me To The Sea eller ej. För om du inte fixar Johnny Whitneys stämma kan du lika gärna ge […][...]

Än en gång visar sig Refuseds inflytande på hardcorescenens fortlevnad. Framförallt musiken combon framförde på The shape of punk to come, hardcore de gjorde till sin egen genom att gå utanför ramarna och blanda in, för genren, främmande element. De elektroniska landskap Refused lade sig till med har anammats av många efterföljare och nämnda skiva […][...]

Ytterligare undersökningar gör gällande att Byfolket gått i konkurs. Inget är bekräftat dock, jag kan bara instämma i Expressens Martin Carlsson missnöje. Maten är under all kritik. Är man, som jag, dessutom vegetarian är det hopplöst att få någon kulinarisk upplevelse att minnas. Ett stort plus är nya öltältet ute på udden kallat Paradiset. Sköna […][...]

Svensk hardcore har, efter glansdagarna i mitten på nittiotalet, fört en tynande tillvaro och tagit steget ner i underjorden igen. Till mångas förtret och vissas glädje ska tilläggas. Refuseds framfart och efterföljarnas framgångar sågs inte på med blida ögon från ”scenen”, ett synsätt som får ses som helt idiotiskt. Traktor bryr sig föga om detta. […][...]

Hultsfredsfestivalen närmar sig med stormsteg, den tionde i ordningen för min egen del, och jag har redan ett rosa armband på min högra handled. Jag befinner mig dock i lugnet än så länge, i lägenheten i Vetlanda, 45 minuters bilväg från Hultsfred. Åkte ner i dag och fixade armbandet, samt levererade ett tält och lite […][...]