Här kommer vi i fortsättningen publicera vilka skivor vi får till våran postbox. Och varför då? Jo, med detta vill vi öka transparensen på dagensskiva.com. Du ska se vilka skivor vi får och du ska se vilka skivor vi väljer att recensera. Kanske kommer detta att ge dig ett svar på någonting du undrar över […][...]

The Ruby Suns är det månghövdade bandet från Nya Zeeland som enligt dem själva gör kalifornisk pop. Det självbetitlade debutalbumet är solsken hela dagen och nätter på stranden. Solblekta melodier i trekantsbikini jagar fram längs vattenbrynet. Självfallet är det den ljusa stämsången som placerar The Ruby Suns musik i rätt stat – den är ju […][...]

Det finns mer än ett skäl att jag blir lika glad varje gång I Don’t Want To Party spelas på radion. Handklappsrytmen som driver på den lilla poppärlan och den eleganta M.A.S.H.-passningen till den fenomenalt dialogskarpa TV-serien om det lilla fältsjukhuset i Korea är ett par. Ytterligare ett är att doublePark efter två utmärkta men […][...]

Det var ett par månader sen. ”Key of C” snurrade och snön smälte så sakta. Jag tog fram cykeln och såg solen för första gången på ett halvår. Småfalska körer. Instrumentala stycken i slingor mellan vattenpussarna. Fräknar i farstun. ”Turn your frown into a smile…” Jim Noir hade vett att släppa sitt debutalbum i slutet […][...]

Den här skivan har legat i högen ett tag. Den försvann bland amerikanska rockband och saloontypsnittet gjorde inte sitt för att lyfta fram den. Jag dömde boken efter omslaget och när jag börjar lyssna är det till en viss del rätt. ”Folk och rövare i Kamomilla stad” – ja. Teatraliskt – ja. För många spår […][...]

När jag lyssnar på The Chrysler dyker så olika saker upp i huvudet att jag nästan blir yr i det ändå stillsamma och njutsamma tillstånd jag hamnar i. Jag njuter av att hitta nycklar i musiken. Nycklar till saker jag hört tidigare elller upplevt själv. Det är som att ett modernt Beach Boys finstämt kompar […][...]

Tänk på Beach Boys och stränder, bikinis och badbrallor ploppar upp i huvudet. Det är ju onekligen så att de mer berömda alster detta superband gav ut är deras tidiga surf-romantiska-perfekta på 60's samlingar-låtar. Många bra musiker utvecklas dock, antingen åt det bättre eller åt det sämre. I detta fall får jag nog säga till […][...]

Jag drömde en gång att jag gick i en korridor. Väggarna var mörka, golvet var mönstrat som myrornas krig. Taket såg jag aldrig. Jag gick med hög fart och blicken stadigt fäst i golvet framför mig, såg bara mina fötter som matade undan det vitsvartgrå och väggarna som flimrade förbi i periferin. Korridoren svängde aldrig, […][...]

Det finns, grovt förenklat, ett par olika varianter av soundtracks av typen ”musik från filmen”. Dels den i r'n'b- och hiphopsammanhang så populära varianten med mängder av exklusiva och nyskrivna låtar. Dels varianten där filmskaparen samlar ihop en rad med gamla låtar som han tycker passar filmens scener (Quentin Tarantino var 90-talets kung i den […][...]

For some obscene reason ”Sunflower” was The Beach Boys first huge flop album, failing to make the HOT (ouch) 100 in America! This is obscene because this is the best Beach Boys album. It exceeds ”Pet Sounds” by miles. It's like the Beach Boys had reached their Nirvana all at the same time – the […][...]