Helt plötsligt har det gått nästan fem år sedan Hissing Fauna, Are You The Destroyer?. Under tiden sedan dess har jag nästan konsekvent undvikit of Montreal. Dels blev det lite för mycket där ett tag och dels så var uppföljaren Skeletal Lamping rent bedrövlig. Så försvann de ur medvetandet och om False Priest från förra […][...]

Att The Roots slutat turnéra kan vara det bästa som hänt bandet. Att få en rutin i tillvaron, som bakgrundsband i Jimmy Fallons talkshow, har frigjort oanade resurser och gett dem nya möjligheter att fokusera på den egna musiken. Den här gången har de gjort något inom hiphopen så ovanligt som ett konceptalbum. Undun berättar […][...]

Förutsättningarna är helt förändrade. När Justin Vernon klev ur timmermansstugan med For Emma, Forever Ago satt världen och väntade på the next big thing. När uppföljaren släpps vet vi redan att han är här. Vi har sett honom live flertalet gånger nu. Vi har lyssnat på demosläpp och samarbeten, sett korta, tonsatta filmklipp cirkulera. Lyssnat […][...]

Det finstämda bryts av ibland. När Liz Janes fallit in i långsam, jazzig pop stökas det till. Men inte tillräckligt ofta. Avbrotten bär influenser från vännen Sufjan Stevens som fostrade Janes under hennes genombrott och introduktion i popvärlden. Även arrangemangen luktar ibland Stevens men melodierna är mycket mer traditionella än så. Liz Janes rör sig […][...]

Hösten är här på allvar, och 2010 börjar så sakta lida mot sitt slut. Vi i redaktionen börjar uppförsbacken med att sammanfatta september månads bästa: Terrible Feelings (band) Skånepunk med en generös dos rock av medlemmar från bland andra Pretty Whores och Sista sekunden. Goda förutsättningar med andra ord och den självbetitlade demon lever upp […][...]

Den 11 oktober släpps Sufjan Stevens första ”vanliga” album sedan Illinois. The Age of Adz är enligt uppgift varken ett album som ingår i ett projekt att skildra alla USA:s stater eller ett album som är särskilt likt de åtta spåren på nyligen släppta EP:n All Delighted People. All Delighted People bygger runt två olika […][...]

Det har tagit tid att börja tycka om The National. Stolpiga, stela, allvarliga The National. Sönderkramade av kritiker, publik och presidenter. Numera är det nästan för enkelt. Stadiga, melodiösa, allvarliga The National. High Violet är så självklar är det nästan är löjligt. Den som ska se The National i sommar kommer träffas av en hitkavalkad […][...]

I år blir Sindri Már Sigfússons år. We Built a Fire är redan en kioskvältare och soloprojektet Sin Fang Bous lurar med ny fullängdare runt hörnet. Väl medveten om tidigare succéer är We Built a Fire ett mer självsäkert och morskt album än de tidigare släppen. Fullängdsdebuten The Ghost That Carried Us Away hade vindlande, […][...]

När jag kollar igenom den här listan ångrar jag mig redan. Det är massor som jag missat, Arcade Fire och Fannypack som Ola smidigt fick med på sin lista. Så många skivor, så mycket bra musik. Så gott det går att lista decenniets bästa album. Här är min lista: 01. Animal Collective – Merriweather Post […][...]

Det har gått fyra år sedan Owen Pallett släppte He Poos Clouds under namnet Final Fantasy. Sedan dess har stråkarrangemangen till Beiruts The Flying Cup Club, samarbeten med Grizzly Bear och Alex Turner stått i vägen för en uppföljare. Owen Palletts förmåga att skapa högtflygande och dramatiska stråkarrangemang är för eftertraktade för att han för […][...]