Sisådär 26 år efter det att Art of Noise mer eller mindre på egen hand skapade chill-genren med Moments in Love har vi hunnit fram till chillwave. Eller nåt. Oavsett vad Ernest Greene (eller någon annan) väljer att kalla Washed Outs musik så är det svårt att inte tänka Studio och Junior Boys. Utom möjligtvis […][...]

Debutalbumet The Heart of the Nightlife skickade Kisses från Los Angeles på en turné som avslutades på Debaser i Malmö. Zinzi Edmundson och Jesse Kivel plockade lite från Studio, lite Air France och mycket från den sötaste indiepopen. Vilket är årets album? Beach House Teen Dream Vad kommer ni att minnas från musikåret 2010? Jag […][...]

Det är inte mycket som känns lika urvattnat som att tillhöra en ”scen”, ett kollektiv där musiken man framför eller där det geografiska läget är en nämnare. Det är ofta en lathund alltför många tar till när något ska buntas ihop. I många fall försvarbart, i andra blir det mer fel och tankarna glider osökt […][...]

Efter den lika osannolika som osannolikt lyckade p-kryssningen mellan pastoralfolk, progdisco och postrock på sommarens Inner Sunshine EP var mina förväntningar på Solar Bears fullängdsdebut rätt stora. Inte minst tack vare de två remixerna av Crystalline (Be Again) och Twin Stars. Här i sina originalversioner, där den första hade kunnat ha Studio som avsändare och […][...]

Det har blivit dags för Sarah Assbrings tredje skiva under alter egot El Perro Del Mar. Det rör sig om ett sju spår kort konceptalbum om kärlek (!), och den här gången är det något som har hänt. Detta något är förmodligen Rasmus Hägg. Studio-medlemmen har nämligen slagit sina påsar ihop med Assbring och skapat […][...]

Fleet Foxes Fleet Foxes Jag kan fan inte odla ett respektabelt skägg. Det är deprimerande och känns… omanligt. – Peterok Glasvegas Glasvegas Att “falla” för en hype är en synd, men här är det helt klart befogat. Jag förstår verkligen de som inte gillar skivan – det är bredbent och episkt. Men den skotska dialekten […][...]

Det är ofrånkomligt att göra jämförelsen med Studio när Dan Lissvik släpper sin solodebut. Inte bara på den självklara premissen att han utgör ena halvan av duon utan framförallt för att man så väl känner igen allt från anslaget, den mjuka gitarren och percussionrytmerna till det gungande malande groovet. Men även om mycket av duons […][...]

Britterna ser som bekant gärna sig själva som föregångsland och klubbmusikens beskyddare nr 1 och när man ser hur DJ- och klubbkulturen i alla tänkbara subgenrer i allra högsta grad frodas där och de rent overkliga mängder klubbmusik som produceras är det inte utan att de ändå har visst belägg för sin självutnämnda titel. Samtidigt […][...]

Jag ser få värden i att samla på fysiska exemplar av musik. För ett drygt år sedan packade jag ihop min skivsamling i papperskassar och ställde dem prydligt i rad uppe på vinden. När jag här om veckan gick in i en skivbutik ihop med en god vän var upplevelsen nostalgisk: jag hade inte satt […][...]

Ta två engelsmän med gedigen DJ- och producent-bakgrund, en gemensam kärlek för filmmusik med exotiska stämningar och ett näst intill maniskt behov att gräva sig genom de dammigaste av skivbackar för att hitta mer eller mindre obskyra, samplingsvänliga vinyler. Låt dem stänga in sig i en studio med en smärre container av ovan nämnda vinyler […][...]